Barrels Burgers & Beer i Gamla Stan, Stockholm – hög kvalitet och lysande service

Mars 2015

Ni vet den där Quarter Poundern ni envisas med att okynnesköpa på fel ställen vid fel tillfällen, i hopp om att den någon gång ska vara okej. Den kan ni skippa från och med nu. Styr istället stegen mot nyöppnade Barrels Burgers & Beer i Gamla Stan och upplev hur den egentligen ska smaka! Den fortsatt pågående hamburgerevolutionen i Sverige har sett många fina burgare och Barrels är en av de bättre på banan. De har mutat in ett bra koncept mitt i ett turistmecka, som lär locka både lokalbor och utsockens.

Lokalen är trång och bullrig och stämningen hjärtlig, och trots att det är fullt i princip varje kväll uppvisar personalen en fantastisk servicekänsla, smidighet och snabbhet. Inte ens när jag råkar slå ner en telefon som förstås ramlar i flera – förvisso återställningsbara bitar – är det något problem. Höga, höga stresströsklar.

Öltunnorna som gett namn åt krogen visas upp i ett glasskåp, i sann AG-köttskåps-anda och ölen serveras i iskalla glas. Burgarna erbjuds i två olika storlekar. Singel (160 g, 115 kr) och dubbel (2 x 120 g, 135 kr). Jag provade en singel Cheeseburger och den smälte i munnen, om man nu kan använda det uttrycket om en hamburgare. Mjukt, fluffigt bröd, smakrikt, saftigt kött (80 % högrev, 20 % bringa), lök, saltgurka, cheddarost, ketchup. Och det som var pricken över i:et för mig; god dijonsenap i precis lagom mängd för den där umff!-känslan. Pommes fritesen var också toppen – kunde dock ha friterats någon minut till för finare färg – men frasiga med lite skal kvar (35 kr). Vi ses igen!

Barrels Burgers & Beer, Stora Nygatan 20, Stockholm.
http://barrels.se/

 

Café Facile – gott, prisvärt och mycket trevligt på det Gulddrakenominerade brasseriet

Mars 2015

Så knep vi då ett bord på det omåttligt populära och Gulddrakenominerade brasseriet Café Facile – vill man chansa så finns det också ett par obokningsbara platser med fin utsikt över köksregionerna. Restaurangen håller till i den fristående boxliknade lokalen på Luntmakargatan 99 i Stockholm – några minns kanske restaurang September som huserade där på 90-talet. Utrymmet är mer än begränsat, så det gäller att man tänker till vad det gäller inredning och logistiklösningar och det har man verkligen gjort på Café Facile.

Det är en mycket snygg och genomtänkt 70-talsinspirerad design. De klargröna små borden har nedsänkta besticks- och servetthållare och den lilla ytan lyckas också rymma fina Perfex salt-och pepparkvarnar, vattenkaraff och levande ljus. Menyn hittas på upphängda griffeltavlor och maten beställs och betalas i en kassa. Och när det är dags att besöka toan bredvid köket, så undviker man arbetshindrande kökaos genom ett finurligt ledigt/upptaget grönt och rött lampsystem placerat högt upp på en vägg, väl synligt för alla gäster. Briljant – och snyggt designat av Martin Hörnström.

Maten då? Alldeles utmärkt till facila – just det!- priser (de flesta varmrätter ligger under 200 kr). Vi provade sniglar med den rätta spänstigheten och precis så mycket smör med massiva mängder vitlök som man suktar efter.

Till varmrätt var det givet med ställets franska signaturrätt Steak Frites – välfriterade pommes frites och en härligt fetsmörig bearnaisesås backade upp en perfekt stekt, vad jag tror var, onglet (hanger steak, njurtapp).

Vi åt också en grillad köttig bit hälleflundra med välkryddad ratatouille och blåmusslor och avrundade med en frisk blodapelsin med vaniljglass, smaksatt med grand marnier och crème caramel. Finfin mat och mycket charmerande och vänlig service. Vi kommer snart tillbaka!

Café Facile
Luntmakargatan 99, Stockholm
http://cafefacile.se/

 

Fotografiskas restaurang – storslagen utsikt och underbar mat signerad Paul Svensson

Okt/nov 2014

Vid Stadsgårdskajen, en kort promenad från Slussen i Stockholm ligger ett av mina favoritmuseer; Fotografiska. Museet – som snarare är en konsthall för svensk och internationell fotokonst – är inrymt i ett vackert tullhus i jugendstil från 1910, ritat av arkitekten Ferdinand Boberg (bl a NK, Rosenbad, Prins Eugens Waldemarsudde). De nedre våningarna inrymmer butik och utställningsytor på över 5000 kvadratmeter. Det är perfekt ljussatt, på gränsen till mörkt och besökarna glider stillsamt från foto till foto under behaglig tystnad eller dämpade samtal.

Foto: Max Plunger

Efter ett par timmars fotografiinspiration passar det bra att bege sig upp till den översta våningen där man hittar Fotografiskas mat- och dryckesutbud. För inte så länge sedan innebar museiätande ofta en delicatoboll och en sur kopp kaffe till hutlösa priser. Tack och lov har branschen insett att den konstnärliga upplevelsen förstärks av en likaledes inspirerande måltid och skärpt till sig vad det gäller utbud, kvalitet och omsorg. Och på Fotografiskas Restaurang behöver man inte oroa sig, det är nämligen alldeles, alldeles…underbart!

Sedan hösten 2014 är övre våningen nyrenoverad och inredd av design-duon Space Copenhagen (med bl a jobb hos restaurang Noma och konstmuseet  Louisiana i Danmark). Det är stilrent, luftigt och vackert med tjocka träbalkar och synliga rör i taket, snygga svarta industri-maritima lampor, fina träbord med mossgröna vaser och ljuslyktor och svarta, bekväma och nätta skinnstolar. Fönstren går från golv till tak och ger en svårslagen utsikt över Saltsjön, Gamla Stan, Skeppsholmen och Djurgården.

Kreativ ledare bakom satsningen är kocken Paul Svensson, vars vurm för det lokalproducerade, ekologiska och säsongbetonade genomsyrar matutbudet. Grönsakerna står i fokus och det animaliska spelar birollen och kan beställas som side order till rödbetorna, rosenkålen och rotsellerin. Han menar ”att ambitionen med restaurangen är att det ska vara folkligt, snyggt, öppet och varmt på samma gång – som att säga att det ska vara svart, men ändå vitt”. Lokalerna är gigantiska, besökarna är många, men det känns ändå varmt och välkomnande och befriande obullrigt, så jag tycker nog att Paul Svensson har lyckats fint med sin målsättning.

Beroende på hunger och plånbok kan man välja mellan bakverk, matiga mackor och sallader i Fotografiskas Café eller lunch respektive middag  i restaurangen. Och på lördagar och söndagar serveras  en fantastiskt vällagad brunch i form av en buffé (395 kr inkl. entré till museet) under två sittningar, kl. 11.00 respektive kl. 13.30 – separat ingång från långsidan av huset.

Från Fotografiskas Café – rulltårta, räksmörgås (döpt efter Annie Leibovitz!) och citron- och marängpajer:

Från Fotografiskas Restaurang – fina svenska delikatesser på en vacker palett, bl a ägg med löjrom, sill, jordärtskocka med rökt räka och en lenrimmad torsk med tunn pressgurka serverad på en hederlig gråsten (165 kr):

Brunchen startar med små varma scones, lemon curd, hallon-och chokladsylt, vispat smör och en gudomlig, varm äppeldryck med smak av bl a ingefära, kardemummakärnor och mynta – perfekt för att värma frusna höstsjälar:

Buffébordet dukas sedan upp med olika grönsaker (rostad vitlöks-och vinägerkryddad broccoli, rotfrukter med fetaost, rotsellerigratäng, polkabetor, haricots verts, vaxbönor, inlagd gurka m m), krämbakat ägg med spenat, rotistekt och välkryddad kyckling, köttgryta, fänkålskryddad korv, röding, sej m m. Som avslutning väntar ett ostbord och ett underbart kumminkryddat hårt bröd. Och för den som har någon plats kvar i magen: desserter i form av äppelpaj, kolasnittar, marängtoppar med svartvinbär, chokladkaka och lingonkokta päron.

Fotografiska serverar utan tvekan just nu Stockholms mest vällagade brunchbuffé – och snart julbord. Boka bord bums!

Fotografiska, Stadsgårdshamnen 22
http://fotografiska.eu/

Il Tempo – din italienska New York-restaurang på Södermalm

Sep 2013

Vi började kvällen med Woody Allens nya film Blue Jasmine på Victoria och gick sen vidare ett par kvarter norrut mot Högbergsgatan 40 och italienaren Il Tempo. Och det ska sägas med en gång; både regissören och restaurangen är långvariga – stundtals hårt prövade – kärleksförhållanden. Bottennappet Skorpionens förbannelse har samsats med kaniner som smakar som tonfisk, men sen anländer den underbara Midnight in Paris och man blir varmt mottagen och äter en perfekt Spagetti Bigoli och kommer ihåg vad det var som gjorde att man inledningsvis blev förälskad någon gång där i början av 1990-talet.

Men vad det egentligen handlar om är en känsla av att man känner sig hemma, gillar vibbarna, stilen… och tapeterna! De ikoniska zebratapeterna, sedda i inledningsscenen i Woody Allens Mighty Aphrodite och ursprungligen skapade av Flora Scalamandré på 1930-talet för New York-krogen Gino, är nyrestaurerade på Il Tempo och lika coola då som nu. Och med en sådan omgivning får man lite av den där italienska New York-känslan som inte är en genuin italiensk-italiensk upplevelse, utan snarare immigranternas barn och barnbarns version av hemlandet och dess kokkonst. Inte bättre, inte sämre, men en bullrig charmig atmosfär och god nyskapande mat i sin egen rätt.

Il Tempos nuvarande ägare, Peter Nordin, har också inspirerats och tagit fasta på de New Yorkiska influenserna och menar att restaurangen är en ”New York-italiensk-modern-rustik-fin-enkel-Ristorante”. Jag älskar de avslappnade, välkomnande italienarna i New York, som t ex Rubirosa och Dell’Amina och håller med och tycker att Nordins Il Tempo anno 2013 äntligen har hittat hem! Och sen gör det ju ingenting att den nuvarande restaurangchefen är den lika avslappnade och välkomnande Tanja Bačić. En riktig restaurangräv som 15 år gammal klev in på den forna familjerestaurangen La Cucina på Renstiernas gata och bad om jobb och fick ja – under förutsättning att läxorna gjordes till punkt och pricka!

Till förrätt åt vi grillad persika med pinjenötter, pecorino och friterad kapris. Frukt i för- eller varmrätter är vanligtvis a no-no för mig, men den söta persikan fick en skön smak av vedugnsgrillningen och tillsammans med de salta kapris- och pecorino-tillbehören var det en underbar rätt. Och nuförtiden när annorlunda smaker tar över dessertavdelningen – tänk basilika- eller olivoljeglass – så varför inte frukt till förrätt (169 kr)?

Sedan provade vi restaurangens senaste satsning; napolitanska vedugnsgrillade pizzor. Och ska man bedöma ett ställes pizzor för första gången är det bäst att välja den enkla och därigenom mest avslöjande varianten, t ex en Napoletana. Ingredienserna var perfekta; färska, mogna tomater, god buffelmozzarella (pålagd efter ugnsgrillningen), parmesan, sardeller och kapris. Fräscht, gott och underbart salt! Problemet var den goda, krispiga och ölspetsade(!) brödbottnen. Eller snarare, hur man valde att servera pizzan. Om en pizzabotten är superkrispig – som t ex hos Rubirosa med deras 50-åriga familjerecept, inte helt olik Speceriets goda Tarte Flambée – så bör rätten serveras färdiguppskuren i lagom stora bitar. Men hos Il Tempo dök den för övrigt utmärkta pizzan upp ouppskuren, vilket innebär ett onödigt kämpigt besticksarbete för gästerna. Ja, jag förstår att svenskarna har svårt för att äta pizza med händerna på en bättre restaurang, men vill man vara New York så är det bara att anpassa sig (149 kr)!

Vi delade också på en god portion ricotta,- salvia- och spenatfylld Ravioli tillsammans med smör, salvia, tomat och chili. Kuddarna var perfekt kokta och serverade med en sås som kändes fräsch av tomat och chili, tillsammans med det traditionella smöret och salvian (169 kr).

Till dessert åt vi en habil fruktsallad med sorbet och limoncello (85 kr) och en mycket god Crème brûlée Siciliana, med en uppfriskande smak av apelsiner i den lena vaniljgräddiga puddingen och med ett fint knaprigt knäcke (85 kr).

Il Tempo
Högbergsgatan 40
http://www.iltempo.se/
Öppet alla dagar kl. 17.00-24.00

Pocket – Pontus! pigga bistro är ett välkommet tillägg till Stockholms bistronomie-trend

Juli 2013

I hörnet av Norrlandsgatan/Brunnsgatan i Stockholm ligger Pontus Frithiofs restaurangmecka med Pontus! Matsal, vars rätter drar sig uppåt 400 kronorsstrecket och däröver och där den tryffel- och ankleverspäckade poussinen är en kongenial hyllning till Frithiofs mentor, Jan Stenbeck (dock erbjuds en generös early bird-rabatt med 50 % på maten före kl. 19.15), vidare Pontus! Deli med take away-rätter och Avec Pontus Vinbar som bl a erbjuder ett trettiotal viner på glas. Och så den trevliga obokningsbara bistron/bakfickan Pocket.

Att starta prisvärd bistro som systerställe till sin fine dining-restaurang är en trend som ökar allt mer bland Stockholms bättre krögare, där Oaxen Krog/Oaxen Slip, Gastrologik/Speceriet och Frantzén/The Flying Elk är ytterligare några exempel. Tanken är att erbjuda ett billigare alternativ med traditionell men innovativ, vällagad och opretentiös mat utan dyra råvaror, serverad på duklösa bord i en avspänd miljö – man tar så att säga igen på gungorna vad man förlorar på karusellerna.

I Frankrike kallas trenden sedan ett tiotal år tillbaka för bistronomie (en kombination av orden bistrot och gastronomie) och det finns numera mängder av trevliga bistros i Paris som drivs som ”andrakrog” av Michelin-belönade krögare. På rue Saint-Dominique i arr 7, 10 min från Eiffeltornet, hittar man några av mina favoriter samlade på samma gata under ledning av Christian Constant: Les Cocottes de Christian Constant, Café Constant och den något dyrare Les Fables de la Fontaine, som drivs av Constants forna medarbetare.

Les Cocottes de Christian Constant: Gazpacho och inlagd tonfisk med bakad aubergineröra och tomatgelé (Emietté de thon, caviar d’aubergines och gelée de tomates)

Så, hur var besöket på Pocket? Mycket, mycket trevligt! Lokalen är ljus och kul inredd av Pontus Frankenstein, med vita bord och knallgula stolar och där restaurangnamnet accentueras med bokmotiv på textildraperier och menyer. Bemötandet var urtrevligt och kompetent från de snygga servitriserna och överlag var det en mycket avslappnad och glad atmosfär i bistron. Det gör att jag har överinseende med att Pontus Frithiofs sommelier och parhäst Mario E Moroni på Pontus! hemsida listar den amerikanska megamiljonären Donald Trump som sin (och därigenom restaurangens?) förebild! Trump som med envis och rasistisk övertygelse drev den s k birther-frågan in absurdum, där han hävdade att president Obama inte var född i USA.

Pockets meny är en fin blandning av enkla och goda svensk-, fransk- och italienskinspirerade rätter där förrätter och smårätter i genomsnitt kostar 85 kr, t ex matjessill, kyld crème vichyssoise och tomatsallad med buffelmozzarella och basilika. Huvudrätterna går på överkomliga 165-185 kronor, t ex rimmad lax med brynta champinjoner och dillstuvad potatis, vitello tonnato och havets wallenbergare med friterade lökringar. Och till dessert går det exempelvis att få citronpolentakaka, chokladmousse eller jordgubbar med vaniljglass (50-85 kr).

Förrätt: perfekt ugnsrostade gul- och rödbetor med valnötter och en mild getostkräm med honung och svartpeppar. Och liksom hos Les Cocottes i Paris, serverade direkt ur fina gjutjärnsgrytor och glasburkar. Enkelt, somrigt och gott!! 85 kr

Varmrätt: Tonfisk Niçoise. Den berömda franska salladen går att misslyckas med på åtskilliga sätt med allt från vattnig tonfisk på burk, salladsblad med sorgkanter till tråkig dressing. På Pocket var den perfekt med generösa mängder lätthalstrad färsk tonfisk, sardeller, ägg, potatis, tomater, rucola, haricots verts, rödlök och en salt och god oliv- och sardellröra. 175 kr

Dessert: Tiramisú med Carlshamns punsch. En len och god svenskifierad italienare, där det traditionella marsalavinet var utbytt mot den sötare punschen. Inte så dumt, faktiskt! 65 kr

Pocket, Norrlandsgatan 31, är öppet för lunch mån-tors kl. 11-14.30 och middag mån-tors kl. 17-22, fre-lör kl. 17-23. http://pontusfrithiof.com/

Restaurang Kurdistan/Solvallagrillen – stället du önskar låg i dina kvarter

Juli 2013

Ett stenkast från Solvalla Travbana i Sundbyberg, inklämd under en bro i ena hörnet av en bensinmack hittar du Restaurang Kurdistan/Solvallagrillen – snabbmatsstället som serverar Sveriges mest generösa och prisvärda lammläggsmeny! Det är en stor, enkel, totalt ostylad lokal med tunnelbanebelysning och toaletterna når man på utsidan av huset. Men det är gott. Mycket gott.

Det finns flera – i huvudsak köttbaserade – kurdiska rätter på menyn, men det var det isärfallande, möra och milda lammlägget vi var ute efter; Quzy lamm. För 90 kr (!) fick vi en fantastisk måltid mättande nog för tre utsvultna tonåringar:

Salladsbuffé med bl a kryddstarka kurdiska pickels

En underbart fyllig linssoppa med galet mycket hönsbuljong – en rätt man önskar stod och puttrade på spisen när man ligger nerbäddad med feber framför ytterligare ett DVD-boxvarv av Seinfeld

Mört och milt kryddat lammlägg, länge tillagat på låg temperatur som sig bör, serverat med ris, smörstekta vermicelli-nudlar och sultanrussin

Vita bönor i tomatsås. Ta en gaffel lamm med ris och vermicelli, häll på lite bönor med tomatsås och njut!

Kurdiskt naanbröd – perfekt att suga upp de sista linssoppedropparna med

Avsluta med ett starkt och gott kurdiskt te. Från ena kranen fyller du på det svarta teet och från den andra toppar du med varmt vatten till önskad styrka

Restaurang Kurdistan/Solvallagrillen, Sundbybergskopplet 2 A, har öppet varje dag kl. 10.00-22.00 – så om du vill byta ut julskinkan, nyårshummern och midsommarsillen mot spännande kurdiska specialiteter är det inga problem.

SaQuaNa – makalös mat, avspänd miljö och fantastisk service i Honfleur, Normandie

Maj 2013

Under en resa i Normandie besökte vi den tvåstjärnigt Michelin-belönade restaurangen SaQuaNa i det lilla kustsamhället Honfleur, mitt emot Le Havre just där Seine och Engelska kanalen möts.

Namnet SaQuaNa kommer från saveur, qualité, nature (smak, kvalitet, natur), men syftar också på det japanska ordet för fisk – sakana

SaQuaNa drivs av Alexandre Bourdas, som har sina rötter i Normandie och den sydfranska regionen Aveyron. Efter examen från en restaurangskola praktiserade han bl. a hos den legendariska kocken Michel Bras på hans trestjärniga restaurang med samma namn i Laguiole, Aveyron. Bourdas arbetade sedan på flera en- och tvåstjärniga restauranger i Frankrike. 2002-2005 var han restaurangchef och köksmästare på trestjärniga Michel Bras Toya i Hokkaido, Japan – utsedd till en av världens bästa franska restauranger utanför Frankrike. Som 33-åring återvände Bourdas till hemlandet och slog sig ner i Honfleur. SaQuaNa öppnades i december 2005, fick sin första Michelin-stjärna 2007 och den andra tre år senare.

När jag tänker tillbaka på några av mina mest minnesvärda restaurangupplevelser, så har det alltid funnits en självklar kombination av god, vällagad mat, skön atmosfär och utmärkt service. Men vad är det som krävs för att en restaurang ska höja sig ovanför de där självklara kraven och leverera något som är mer, som är makalöst och oförglömligt? Ja, enligt mig så kan det bara hända om det finns stora doser av ärlighet, passion och hjärta hos ägare och anställda – människor som genuint vill att gästerna ska få en helgjuten upplevelse från bokningen till avskedsorden. Och vill ni uppleva det, uppleva det på allvar, så är det bara att boka en resa till fantastiska SaQuaNa.

Alexandre Bourdas har ett öppet sinne och tvekar inte att blanda de normandiska fisk- och skaldjurstraditionerna med regionaltypisk mat från Aveyron tillsammans med asiatiska influenser, till mycket goda och stundtals oväntade smakkombinationer. Han och hans team har en hög teknisk skicklighet i skulpterandet av råvarorna och presentationerna var minimalistiska och vackra med en lekfull elegans i kompositioner och färger.

Men framförallt så kunde man nästan ta på den fantastiskt goda och välkomnande stämningen i den asiatiskt modernt avskalade matsalen. Det fanns ingenting av den stela, högstämda tystnaden som ibland kan infinna sig på gourmetkrogar. Stämningen var uppsluppen och sorlet från gästerna var nästan högljutt. Och när det händer på en tvåstjärnig restaurang så kan du ge dig f… på att det beror på krögaren och personalens avslappnade och opretentiösa inställning! Några exempel: vi bad att få skjuta upp ankomsttiden (två gånger!) vilket inte var några problem. Servitrisen var lugn och vänlig och svarade på våra frågor på knagglig engelska, trots att en av oss talar flytande franska och erbjöd mig att ta hem menyer och gå in i köket och fotografera. Vid ett tillfälle bad man om ursäkt för att vi hade behövt vänta lite för länge på nästa rätt p g a av en komplikation i köket – vilket vi inte ens hade lagt märke till – och trollade istället fram var sin extrarätt. Vi valde en femrätters avsmakningsmeny, men fick till slut sammanlagt in nio(!) olika rätter plus sallad Och allt detta till osannolikt prisvärda 68 € (ca 100 € per person inkl. dryck och dricks).

Läs Alexandre Bourdas kärleksförklaring till mat och matlagning här

Amuse-bouche: salta sardiner på mjuk brioche med citronzest, mussla, fin, smakrik kalvtartar med soja och krämkokt ägg i underbar kycklingbuljong:

Amuse-bouche: Pascade de l’Aveyron. En slags frasig och luftig omelett-pannkaka från Bourdas barndomstrakter, rejält sockrad med tydlig smak av tryffelolja. Och är man på besök i Paris och sugen på att prova en söt eller salt pascade med olika fyllningar, så driver Alexandre Bourdas just Pascade på 14 rue Daunou, arr 2.

Ångkokt lyrtorsk med perfekt hyvlad krispig grön sparris, hel vit sparris, coques (små underbara musslor med ostronliknande smak), gräddemulsion och mâchesallad:

Mjäll lättpocherad makrillfilé i potatisbuljong med korv, krispig lardo, krasse, purjolök, rädisor och havssalt. Vårlikt vacker och fantastiskt tydliga och välkomponerade smakkombinationer. Milt, smakrikt, krispigt, salt, fräscht och lätt men ändå fylligt. Min favorit!:

Perfekt saignant-stekt oxfilé från högklassiga biffrasen Limousin i sky, silkeslen rotselleripuré, vackert rå rullad rotselleri, rucolaliknande milt peppriga japanska mizunablad och smakrik ”pesto” på ägg, vitlök, persilja och bröd:

Amuse-bouche: Frasigt tempurafriterade tunna nudlar, gryn, vårlök, gräslök och spännande sojamarinerad sichuanpeppar med ett par vackra kinesiska gräslöksblommor på toppen:

Åtta olika härligt rinniga franska ostar (bl a av roquefort-, brie,- och chèvretyp), serverade från en cool ostbricka som hakades fast på sidan av vårt bord:

Bourdas variant av äppelkakan La Jalousie: tunna skivor av grönt äpple på frasig smördeg med apelsinpulver och romrussinglass: underbart syrligt och knaprigt:

Amuse-bouche: Mycket vackra jasminte macarons med pistagenötter och i burkarna glass och kaffemaräng. Samt ett tillhörande lövtunt kaffeflarn, som vid det här laget aspirerade på rollen som mintkakan ur Monty Pythons Meningen med livet:

Det var med breda, lyckliga leenden vi rullade ut från SaQuaNa och med möda stapplade upp för backen till vårt hotell och in i mättnadskoman.

SaQuaNa, 22 place Hamelin, Honfleur Normandie, Frankrike

http://www.alexandre-bourdas.com/index2.php?lang=en

In English: amazing food, atmosphere and service, at the wonderful two Michelin starred restaurang SaQuaNa in Honfleur, France

Urban Deli Sickla – god lunch i luftig lokal med snygga väggmålningar

Juni 2013

Den trevliga Urban Deli Nytorget har ynglat av sig och öppnat krog, butik och deli i Sickla (Nacka). Stället ligger i ena hörnet av affärscentrumet Sickla Köpkvarter och är inhyst i en stor, luftig lokal med betongväggar och innertakets rörsystem fullt synligt enligt rådande restauranginredningstrend. Blickarna dras till konstnären Emma Tingårds fina, färgstarka väggmålningar sprayade i snygg kontrast direkt på betongväggarna. Vid bra väder finns också en stor uteservering. Öppettiderna är generösa (mån-sön ca 9.00- 23.00) och det serveras både frukost, lunch, brunch och middag.

Vi besökte Urban Deli Sickla vid lunch och blev mottagna av en oengagerad hovmästare/servitör som höjde på ögonbrynen åt att vi ville sitta med utsikt över det öppna köket – jag tycker det är kul att titta på kockar som tillreder mat! Vi fick våra menyer och sedan hände absolut ingenting under en lång tid (stället var vid det här laget ganska folktomt). Det öppna köket visade sig då ha ytterligare en fördel, när en av kockarna som arbetade där till slut gick fram till vårt bord och frågade om vi hade fått beställa. Tack för initiativet!

Restaurangen erbjuder en utvald lunchrätt per dag samt veckans sallad, inkl. grönsallad, bröd och kaffe. Man kan också beställa från à la carte-menyn.

Vi provade dagens lunchrätt som var en god och trådigt isärfallande bräckt, rimmad bringa. Den serverades med en lite mesig senapskräm, spänstig färsk sparris, färskpotatis och mjukkokta äppelskivor, 110 kr.

Från à la carten valde vi en smakrik varmrökt, kall lax och god fransk potatissallad med kapris, grönsallad, tomater och sparris, 165 kr.

Två vällagade rätter där dagens lunch är riktigt prisvärd tillsammans med den fräscha grönsalladen och det goda brödet.

Urban Deli Sickla finns på Hesselmans Torg 12 i Sickla, några minuter från Saltsjöbanans station Nacka.

http://www.urbandeli.org/hem/

Fjäderholmarnas Krog – god mat och perfekt läge vid soliga dagar

Maj 2013

Fjäderholmarna är Stockholms närmaste skärgårdsöar på 25 min avstånd med färja från Nybroviken, Strömkajen och Slussen med bl a Strömma Kanalbolaget (120 kr t/r). Om man vill, så går det att tillbringa en hel dag på huvudön Stora Fjäderholmen och bl a gå på utomhusteater, besöka krukmakeri och glashytta, ta sig ett dopp från klippor och badstrand eller äta lunch och middag – lite varning dock för att det kan bli väl trångt under den värsta turistperioden.

Krog har det funnits på ön sedan slutet av 1600-talet med avbrott för en period under 1800-talet, då Stockholms latrinavfall skeppades ut till grannön Ängsholmen och spred en hisklig stank över öarna och ända bort till Lidingö. Sedan 1980-talet är Stora Fjäderholmen renoverad och upprustad och hyser nu flera restauranger och caféer.

Vi besökte huvudrestaurangen, Fjäderholmarnas Krog vid lunchtid. Stället ligger vackert och lite avskilt och har plats för 220 gäster inomhus och ytterligare 90 på den fina verandan vid vattnet (utomhus går det dock inte att förhandsboka).

Menyn är traditionellt svensk med betoning på fisk och skaldjur, bl a sill och strömming, ostron, rökta räkor, varmrökt lax, skarpsill, Biff Greta och jordgubbar med vaniljglass (varmrätter: 165-325 kr).

Som aptitretare bjöds vi på en god liten Toast Skagen med löjrom på grovt rågbröd (175 kr som förrätt i större format).

Gott bröd med vackert vispat, salt smör

Till varmrätt fick vi torsk från Simrishamn. Fisken var mjäll och fint stekt med en aning curry och panko, vilket alltid blir krispigare och godare än vanligt ströbröd. Den serverades med färskpotatis, pressgurka, citron och ljusgrön och god ramslöksmajonnäs (175 kr). Perfekt sommarmat i solen!

Som avslutning provade vi en dessert från kvällsmenyn: en liten söt rulltårta fylld med espressokräm och serverad med fjällnougat, rostade hasselnötter och urgoda rommarinerade plommon, utspridda likt Nybroplans Wallenberg-monument över den stora vita tallriken (135 kr).

Fjäderholmarnas Krog har öppet under sommartid för lunch och middag mån-lör kl. 12.00 – 24.00 och sön kl. 12.00 – 23.30.

http://www.fjaderholmarnaskrog.se/krogen/index.html

Oaxen Slip – vänligt och välsmakande med vattentäta skott mot Oaxen Krog

Maj 2013

I 17 år drev Agneta Green och Magnus Ek skärgårdskrogen Oaxen på ön med samma namn i Himmerfjärden söder om Södertälje. Hyllningskören var unison och den blev bl. a utnämnd till Sveriges bästa restaurang av White Guide vid flera tillfällen och hamnade på The Worlds 50 Best Restaurants lista. Men det var inte det enklaste att ta sig dit – det var mer än en gång jag satt med tidtabeller över pendeltåg, bussar och båtar för att räkna ut om det skulle vara möjligt och mödan värt att transportera sig dit och hem från Stockholm. Så Oaxen-besöket blev aldrig av. Men den som väntar på något gott… nu behöver jag bara pricka in rätt tid på färjan från Gamla Stan och glida över vattnet mot krögarparets nyöppnade Oaxen Krog & Slip på Beckholmsvägen 26, en kort promenad från Gröna Lund på Djurgården.

Oaxen serverar till största delen svenska, ekologiska och säsongsanpassade råvaror från små gårdar och producenter. Man har delat upp restaurangverksamheten i två avdelningar plus ett separat Klubbrum för enskilda sällskap för max 14 personer. Fine dining-delen Oaxen Krog erbjuder avsmakningsmenyer där 10 rätter kostar 2000 kr och 6 rätter går på 1600 kr. Avbokningsreglerna är tuffa vilket är vanligt utomlands på gourmetkrogar, men relativt okänt i Sverige: avbokar du senare än 72 timmar, så är det bara att hosta upp 1000 kr/person.

Vi besökte den enklare delen Oaxen Slip, som i huvudsak serverar svensk bistromat på mellanprisnivå. Lokalen är spektakulär med enorm takhöjd där ekor, åror och annan maritim inredning svävar högt ovanför oss upphissade i vajrar. Ena långsidan består av heltäckande fönster med utsikt mot krogens uteservering, Beckholmen och Slussen och atmosfären blir bara mer intagande i takt med att mörkret sänker sig över varvet. På toaletterna hörs ett inledningsvis obestämbart vinande, skramlande ljud som först får sin förklaring när en röst börjar ropa ut hållplatsnamn; det är en inspelad ljudslinga från spårvagnslinje 7. Lite kul, men mest störande.

På Slipen kan man boka fristående bord, sitta vid den obokningsbara bardisken eller som vi gjorde, vid ett s k community table. Upplägget består av ett stort bord och tio stolar som delas av flera sällskap. Vi satt två sällskap om fyra respektive fyra och de två mellersta stolarna var tomma, vilket gjorde att det kändes som att sitta vid ett eget bord. Man ska dock helst vara ett nätt barn eller gymnast för att krångla sig förbi sina bordsgrannar när det är dags att resa sig – de i och för sig supersnygga stolsraderna är dessvärre fastskruvade i golvet.

Oaxen Krog ligger väl dold bakom heltäckande dörrar och försök för guds skull inte titta in där om du är nyfiken på hur fine dining-gästerna har det. Då blir du tillrättavisad och hänvisad till ett ”tittfönster” installerat för att gästerna ska kunna kika på varandra utan att beblanda sig. Vattentäta skott mellan Krogen och Slipen, således. Annars är servicen översvallande trevlig, kunnig och rolig: de på golvet gömda blommorna får snabbt ett erbjudande om en vas, kaffet som hinner bli kallt efter en tur till verandan byts ut på eget initiativ och när det vita vinet uppvisar något som liknar små saltkorn får vi en leende lektion i begreppet vinstensfällning. Den höga ambitionsnivån behöver dock få lite hålla-flera-bollar-i-luften-samtidigt-rutin: flera minuter ägnas åt ett par gästers dryckesval och avsmakning, medan de andra gästernas dryck då helt glöms bort. Men det är en petitess på det hela taget.

Via en glasruta kan man titta in i köket och Krogen från Slipen

Slipens kvällsmeny:

Tilltugg (bl a ostron, surdegskroketter med rökt fisk och romdipp och rostad blomkål med tryffel och bacon, 35-65 kr).

Förrätter (bl a råbiff på innanlår med dijonsenapsmajonnäs, syrad grädde och surdegsmulor, blåmusselkräm under tunt skuret innanlår med picklad lök och friterade lökringar och rökta räkor med aioli, 75-165 kr).

Varmrätter (bl a ugnsgrillad kungskrabbarm, hängmörad Skarebiff med örtsmör och steksky och rödvinskokt lammtunga med lufttorkad fläsksida, timjan och vitlök, 110-1200 kr, där vissa rätter delas mellan 2-6 personer).

Tillbehör (bl a pommes frites, grillad Hörningsholms sparris med riven Duraost och rökta rotgrönsaker och spräckt rotsellerisås, 20-55 kr).

Efterrätter (bl a marängsviss med rostade nötter, varm muffin, vaniljsås, jordgubbssylt och vispgrädde och miniradiokaka, 20-150 kr).

Tanken är att man ska dela på det man beställer in och rätterna anländer också delvis på gemensamma fat. Portionerna är ganska små, så förutom förrätt och varmrätt är tre-fyra tillbehör att dela på för ett sällskap om fyra nödvändigt om man ska bli mätt.

Så, hur smakade kalaset? Jo, det var mycket goda och okomplicerade men samtidigt innovativa och spännande rätter vi bjöds på, där den smakrika krämigheten i dressingar, majonnäser och puréer stack ut och bildade basen för krispiga grönsaker, mjäll fisk och mört bakat och strimlat kött.

Förrätt: krispigt friterade krabbkakor med en luftig och smakrik fyllning med sesam, koriander, bönkräm och fänkålssallad, 145 kr (bilden visar en portion för fyra)

Varmrätt: ångat bröd med dragen, bakad fläsksida (pulled pork), finstrimlade grönsaker och Tre kockar. Gott och saftigt så det rann ner för hakan! 145 kr

Tre Kockar: Oaxens egen milda bbq-sås med tydlig spiskumminsmak

Varmrätt: glaserade griskinder med oxmärg, gurksallad och potatis- och rostad vitlökspuré. Potatispuréns vitlökssmak var ljuvlig, men griskinderna var något kompakta och föll inte isär av mörhet, 195 kr

Varmrätt: ugnsgrillad, örtkryddad makrill, 145 kr och ugnsgrillad röding, 155 kr. Två goda firrar, där särskilt den mjälla makrillen med den goda örtoljan stack ut

Tillbehör: krispig bladsallad med krämig nobisdressing, 45 kr

Tillbehör: mjuka, rostade jordärtskockor med skal och rökt majonnäs. Jordärtskockor är en favorit som puré och soppa. Här var de mycket goda i sig själva med den läckra rökta majonnäsen till, 45 kr

Kvällens bästa tillbehör: lent och vackert krämbakat ägg, rapsmajonnäs, mörkgrön mangold och smörstekt krispig kavring, 55 kr

Till efterrätt provade vi härligt stark gårdsost (blåmögel) med fruktkompott och stekt bröd, 85 kr. Vi åt också en mörk chokladpralin med rejält med gott salt på toppen, 25 kr.

Oaxen Slip är öppet för lunch mån-fre, brunch lör-sön, samt middag mån-sön (tiderna gäller från 21/6 2013)

http://oaxen.com/