Follow me on Instagram @intheproducersbelly for restaurant reviews!

Småbilder blandade

september 2, 2015 at 19:59 1 kommentar

Vilken typ är du på krogen?

Infographic_What_typeof_dinner_Swedish

http://www.bookatable.se/blogg/vilken-sorts-matgast-ar-du-2

maj 29, 2015 at 14:17 Lämna en kommentar

Barrels Burgers & Beer i Gamla Stan, Stockholm – hög kvalitet och lysande service

Mars 2015

Ni vet den där Quarter Poundern ni envisas med att okynnesköpa på fel ställen vid fel tillfällen, i hopp om att den någon gång ska vara okej. Den kan ni skippa från och med nu. Styr istället stegen mot nyöppnade Barrels Burgers & Beer i Gamla Stan och upplev hur den egentligen ska smaka! Den fortsatt pågående hamburgerevolutionen i Sverige har sett många fina burgare och Barrels är en av de bättre på banan. De har mutat in ett bra koncept mitt i ett turistmecka, som lär locka både lokalbor och utsockens.

Lokalen är trång och bullrig och stämningen hjärtlig, och trots att det är fullt i princip varje kväll uppvisar personalen en fantastisk servicekänsla, smidighet och snabbhet. Inte ens när jag råkar slå ner en telefon som förstås ramlar i flera – förvisso återställningsbara bitar – är det något problem. Höga, höga stresströsklar.

Öltunnorna som gett namn åt krogen visas upp i ett glasskåp, i sann AG-köttskåps-anda och ölen serveras i iskalla glas. Burgarna erbjuds i två olika storlekar. Singel (160 g, 115 kr) och dubbel (2 x 120 g, 135 kr). Jag provade en singel Cheeseburger och den smälte i munnen, om man nu kan använda det uttrycket om en hamburgare. Mjukt, fluffigt bröd, smakrikt, saftigt kött (80 % högrev, 20 % bringa), lök, saltgurka, cheddarost, ketchup. Och det som var pricken över i:et för mig; god dijonsenap i precis lagom mängd för den där umff!-känslan. Pommes fritesen var också toppen – kunde dock ha friterats någon minut till för finare färg – men frasiga med lite skal kvar (35 kr). Vi ses igen!

Barrels

Barrels Burgers & Beer, Stora Nygatan 20, Stockholm.
http://barrels.se/

 

maj 9, 2015 at 13:31 Lämna en kommentar

Café Facile – gott, prisvärt och mycket trevligt på det Gulddrakenominerade brasseriet

Mars 2015

Så knep vi då ett bord på det omåttligt populära och Gulddrakenominerade brasseriet Café Facile – vill man chansa så finns det också ett par obokningsbara platser med fin utsikt över köksregionerna. Restaurangen håller till i den fristående boxliknade lokalen på Luntmakargatan 99 i Stockholm – några minns kanske restaurang September som huserade där på 90-talet. Utrymmet är mer än begränsat, så det gäller att man tänker till vad det gäller inredning och logistiklösningar och det har man verkligen gjort på Café Facile.

bar

bord

Det är en mycket snygg och genomtänkt 70-talsinspirerad design. De klargröna små borden har nedsänkta besticks- och servetthållare och den lilla ytan lyckas också rymma fina Perfex salt-och pepparkvarnar, vattenkaraff och levande ljus. Menyn hittas på upphängda griffeltavlor och maten beställs och betalas i en kassa. Och när det är dags att besöka toan bredvid köket, så undviker man arbetshindrande kökaos genom ett finurligt ledigt/upptaget grönt och rött lampsystem placerat högt upp på en vägg, väl synligt för alla gäster. Briljant – och snyggt designat av Martin Hörnström.

dukning bord

bild

toaskylt

Maten då? Alldeles utmärkt till facila – just det!- priser (de flesta varmrätter ligger under 200 kr). Vi provade sniglar med den rätta spänstigheten och precis så mycket smör med massiva mängder vitlök som man suktar efter.

sniglar

Till varmrätt var det givet med ställets franska signaturrätt Steak Frites – välfriterade pommes frites och en härligt fetsmörig bearnaisesås backade upp en perfekt stekt, vad jag tror var, onglet (hanger steak, njurtapp).

steak frites

Vi åt också en grillad köttig bit hälleflundra med välkryddad ratatouille och blåmusslor och avrundade med en frisk blodapelsin med vaniljglass, smaksatt med grand marnier och crème caramel. Finfin mat och mycket charmerande och vänlig service. Vi kommer snart tillbaka!

hälleflundra

Blodapelsin

Café Facile
Luntmakargatan 99, Stockholm
http://cafefacile.se/

 

mars 15, 2015 at 14:37 Lämna en kommentar

Citronsorbet och vaniljglass med lakritssirap, saltinlagd citron och karamelliserade mandlar

En frisk, citrussalt vuxendessert som passar den som gillar lakrits och helst tar omvägar förbi baklavor och österrikiska tårtor.

Jag använder både sorbet och glass för att få bra balans mellan det gräddiga och det syrliga. Och den saltinlagda citronen ger en aromatisk kick som kontrasterar fint mot lakritssmakerna.

1 portion (här serverad i ett litet coupeformat champagneglas)

3-4 msk vaniljglass
3-4 msk citronsorbet (SIA glass har en god sort)
4 tsk lemoncurd
1/4 av en saltinlagd citron, finhackad (i Stockholm finns bl a en bra
variant hos Gazelles köttdisk i Hötorgshallen)
2 tsk lakritspulver
2-3 tsk söt lakritssirap (t ex från Lakrids by Johan Bülow)
6 hela mandlar (gärna saltade)

Till karamellisering av mandlar
3 msk ljus sirap
3 msk socker
en nypa salt
1 msk vatten

Gör så här
Börja med karamelliseringen.
Lägg ett bakplåtspapper på ett skärbräde. Häll sirap, socker, salt och vatten i en kastrull. Rör om på högsta värme tills sockret har smält, häll sedan i mandlarna. Rör runt en kort stund tills blandningen är ljusbrun – inte längre då smakar det bränt. Häll snabbt över mandlarna och karamellen på bakplåtspappret. Blandningen stelnar omedelbart. Bryt loss mandlarna när de har svalnat och hacka dem och lite av karamellen.

Skala och plocka bort kärnorna från ca en fjärdedels saltinlagd citron. Hacka citrusköttet smått. Hit fram kan man förbereda – lägg mandlarna i en burk och den hackade citronen i kylen under tiden.

Vid servering
Ta fram alla ingredienser. Varva dem i två lager i ett glas. Sorbet, glass, lemoncurd, saltinlagd citron, lakritspulver, lakritssirap, mandlar och karamell. Och sedan ett lager till. Servera omedelbums!

Citronsorbet lakrits

januari 15, 2015 at 18:07 Lämna en kommentar

Fotografiskas restaurang – storslagen utsikt och underbar mat signerad Paul Svensson

Okt/nov 2014

Vid Stadsgårdskajen, en kort promenad från Slussen i Stockholm ligger ett av mina favoritmuseer; Fotografiska. Museet – som snarare är en konsthall för svensk och internationell fotokonst – är inrymt i ett vackert tullhus i jugendstil från 1910, ritat av arkitekten Ferdinand Boberg (bl a NK, Rosenbad, Prins Eugens Waldemarsudde). De nedre våningarna inrymmer butik och utställningsytor på över 5000 kvadratmeter. Det är perfekt ljussatt, på gränsen till mörkt och besökarna glider stillsamt från foto till foto under behaglig tystnad eller dämpade samtal.

Vy

Foto: Max Plunger

Efter ett par timmars fotografiinspiration passar det bra att bege sig upp till den översta våningen där man hittar Fotografiskas mat- och dryckesutbud. För inte så länge sedan innebar museiätande ofta en delicatoboll och en sur kopp kaffe till hutlösa priser. Tack och lov har branschen insett att den konstnärliga upplevelsen förstärks av en likaledes inspirerande måltid och skärpt till sig vad det gäller utbud, kvalitet och omsorg. Och på Fotografiskas Restaurang behöver man inte oroa sig, det är nämligen alldeles, alldeles…underbart!

Utsikt

Interiör

Sedan hösten 2014 är övre våningen nyrenoverad och inredd av design-duon Space Copenhagen (med bl a jobb hos restaurang Noma och konstmuseet  Louisiana i Danmark). Det är stilrent, luftigt och vackert med tjocka träbalkar och synliga rör i taket, snygga svarta industri-maritima lampor, fina träbord med mossgröna vaser och ljuslyktor och svarta, bekväma och nätta skinnstolar. Fönstren går från golv till tak och ger en svårslagen utsikt över Saltsjön, Gamla Stan, Skeppsholmen och Djurgården.

Kreativ ledare bakom satsningen är kocken Paul Svensson, vars vurm för det lokalproducerade, ekologiska och säsongbetonade genomsyrar matutbudet. Grönsakerna står i fokus och det animaliska spelar birollen och kan beställas som side order till rödbetorna, rosenkålen och rotsellerin. Han menar ”att ambitionen med restaurangen är att det ska vara folkligt, snyggt, öppet och varmt på samma gång – som att säga att det ska vara svart, men ändå vitt”. Lokalerna är gigantiska, besökarna är många, men det känns ändå varmt och välkomnande och befriande obullrigt, så jag tycker nog att Paul Svensson har lyckats fint med sin målsättning.

Beroende på hunger och plånbok kan man välja mellan bakverk, matiga mackor och sallader i Fotografiskas Café eller lunch respektive middag  i restaurangen. Och på lördagar och söndagar serveras  en fantastiskt vällagad brunch i form av en buffé (395 kr inkl. entré till museet) under två sittningar, kl. 11.00 respektive kl. 13.30 – separat ingång från långsidan av huset.

Paul Svensson

Kockar

Från Fotografiskas Café – rulltårta, räksmörgås (döpt efter Annie Leibovitz!) och citron- och marängpajer:

Bakverk 1 RäkmackaBakverk 2

Från Fotografiskas Restaurang – fina svenska delikatesser på en vacker palett, bl a ägg med löjrom, sill, jordärtskocka med rökt räka och en lenrimmad torsk med tunn pressgurka serverad på en hederlig gråsten (165 kr):

Paletter

Brunchen startar med små varma scones, lemon curd, hallon-och chokladsylt, vispat smör och en gudomlig, varm äppeldryck med smak av bl a ingefära, kardemummakärnor och mynta – perfekt för att värma frusna höstsjälar:

Äppelte

Buffébordet dukas sedan upp med olika grönsaker (rostad vitlöks-och vinägerkryddad broccoli, rotfrukter med fetaost, rotsellerigratäng, polkabetor, haricots verts, vaxbönor, inlagd gurka m m), krämbakat ägg med spenat, rotistekt och välkryddad kyckling, köttgryta, fänkålskryddad korv, röding, sej m m. Som avslutning väntar ett ostbord och ett underbart kumminkryddat hårt bröd. Och för den som har någon plats kvar i magen: desserter i form av äppelpaj, kolasnittar, marängtoppar med svartvinbär, chokladkaka och lingonkokta päron.

Fotografiska serverar utan tvekan just nu Stockholms mest vällagade brunchbuffé – och snart julbord. Boka bord bums!

GrönsakerPolkabetor

Krämbakat äggKorv

KycklingFisk

Fotografiska, Stadsgårdshamnen 22
http://fotografiska.eu/

november 24, 2014 at 23:27 Lämna en kommentar

Pasta med len kräm på edamamebönor och gröna ärtor

När vi besökte den hyllade italienska restaurangen Del Posto i New York för ett par år sedan, serverades en pasta med mild och len edamamekräm. Det här är en variant av den rätten. Edamame (sojabönor) säljs frysta i två varianter; färdigskalade eller med skidan kvar. Välj alltid bönor med skidan kvar – även om det innebär lite mer jobb – de är av mycket bättre kvalitet! Jag blandar edamamebönorna med gröna ärtor som ger lite sötma åt krämen och tillsätter en god, gärna pepprig, olivolja.

Edamamekräm

Pasta med edamamekräm

Edamamekräm

2-3 portioner

100 g frysta gröna ärtor
100 g frysta edamamebönor med skal
1, 5 dl grönsaksbuljong på en tärning
2 schalottenlökar, finhackade
1/2 vitlöksklyfta, mortlad
1/2 dl matlagningsgrädde
1/2 dl olivolja plus lite att ringla över rätten
4-5 basilikablad per portion, skurna
ca 1/2 dl parmesanost, grovriven
rapsolja
salt
vitpeppar

ca 2, 5 dl pasta per person, t  ex rigatoni eller tortiglioni

Gör så här
Häll upp vatten i en kastrull och häll i de frysta edamamebönorna när vattnet börjar koka. Låt bönorna koka i 1 minut, häll av dem i en sil men behåll vattnet. Ställ tillbaka kastrullen med vattnet på plattan och häll i de frysta gröna ärtorna. Låt dem koka 2-3 minuter och häll sedan av vattnet. Koka samtidigt upp 1 grönsaksbuljongtärning med 1,5 dl vatten i en annan kastrull. Ställ åt sidan.

Finhacka schalottenlöken och mortla den halva vitlöksklyftan. Stek schalottenlöken med lite rapsolja i en stekpanna på medelvärme och tillsätt vitlöken mot slutet.

Skala edamamebönorna och glöm inte att ta bort den genomskinliga hinnan som omsluter bönan.

Lägg edamamebönor, ärtor, lökblandning, buljong, grädde, salt och peppar  i en matberedare och kör till en slät kräm. Tillsätt olivoljan i en tunn stråle medan maskinen går till önskad tjocklek.

Koka pastan.

Värm krämen försiktigt i en kastrull. Späd med pastavattnet om den känns för tjock.

Skär basilikan i strimlor och grovriv parmesanosten.

Ringla krämen över pastan, strö på grovriven parmesan, basilika, lite olivolja och salta och peppra.

 

 

 

 

 

 

 

 

september 20, 2014 at 17:59 1 kommentar

Le Dauphin – fantastiska smårätter med filmstjärneglamour och marmorfrosseri

Juni 2014

En vacker junikväll hängde vi på låset hos kändiskocken Pierre Sangs obokningsbara restaurang med samma namn i arr 11, Paris. Tyvärr visade sig stället vara uthyrt för kvällen till ett event för Philadelphiaost – ja, så kan man också få det att gå runt – så det var bara att vandra vidare för att hitta något annat. Det är inte ofta nuförtiden som jag på måfå går runt i en stad på jakt efter en restaurang till middag. Dels beror det på att intressanta krogar ofta kräver bordsbokning, men också att det finns lite för många bottennapp i städer som Paris för att man ska våga chansa på en okänd krog. Dessutom blir jag lätt på dåligt humör när jag är riktigt hungrig…

Hangry

Men när vi svängde in på Avenue Parmentier fick vi syn på Le Chateaubriand, en omtalad restaurang som jag hade läst om och velat prova en tid. De hade bord, men erbjöd enbart en avsmakningsmeny som var hyfsat prisvärd men ändå inte kändes helt rätt för budgeten den kvällen. Vi gick vidare och efter några meter dök det upp ett ställe som med sin kaxiga design och udda namn drog våra blickar till sig. Det var Le Dauphin (delfinen), systerkrog till Le Chateaubriand, på 131 Avenue Parmentier, arr 11. Och den oplanerade spontaniteten skulle visa sig leda till Paris-vistelsens trevligaste restaurangupplevelse!

Le Dauphin och Le Chateaubriand drivs av den hyllade baskiska krögaren och kocken Inaki Aizpitarte, som med sin innovativa, färgstarka, nyskapande mat, avskalade restauranglokaler och lojt underfundiga personal har hjälpt till att vitalisera Paris restaurangvärld. Han är en del av den nya bistronomie-vågen där unga, ambitiösa kockar allt mer distanserar sig från de svindyra, skitförnäma gourmérestaurangerna med sober överklass-vibe. Istället öppnar de krogar med sparsmakad design (ibland medvetet med hjälp av dyra arkitekter, ibland av penningbrist), prisvärd modig mat som exploderar av smak och med ett heterogent klientel som drivs av sin nyfikenhet och längtan efter något avslappnat genuint, något med hjärta. Många av dessa krögare, liksom Aizpitarte, öppnar ofta två ställen. Den ena verksamheten riktar t ex in sig på bokningsbara avsmakningsmenyer med dyrare råvaror, men som fortfarande är prisvärt (Le Chateaubriand), medan den andra kan vara en bullrig neo-bistro där man med fördel delar på ett antal mindre rätter vid en bardisk eller småbord (Le Dauphin). I Sverige kan man se trenden hos t ex Pontus!/Pocket, Oaxen Krog/Oaxen Slip och Gastrologik/Speceriet.

Paris

Le Dauphin är inrett av de holländska arkitekterna Rem Koolhaus och Clément Blanchet och består uteslutande av vit italiensk marmor – golv, väggar, tak och bardisk. Till det tillkommer en skarp ljussättning som skapar intrycket av att man intar sin mat i ett gigantiskt badrum. Men även om man brottas med tanken att den här vågade, sterila och upplysta miljön verkligen är något att ha, så förstår man poängen när den färgstarka maten kommer in. Med den avskalade omgivningen finns det liksom inget som kan konkurrera med det som dyker upp på tallrikarna.

Vi fick plats vid bardisken, vilket är ett sätt att äta på som jag alltmer föredrar. Restaurangens fönster var öppna på vid gavel och från de bekväma barstolarna i trä hade vi en fin utsikt över gatans aktiviteter, övriga gäster vid de små borden och direktkontakt med ställets huvudservitör (se bilden ovan). Han rörde sig fram och tillbaka i det smala utrymmet bakom bardisken, inledningsvis med ett opåverkbart stenansikte, men visade sig sen ha en underfundig, ofjäskig stil och vara en av de där människorna som när han väl ler, så känns det som man har vunnit på lotto. Men jag kan tänka mig att om man aldrig får det där leendet eller skämtet, så kan hela serviceupplevelsen bli allt annat än positiv (se upp amerikaner!). Lite filmstjärneglamour skänkte också kvällen i form av en osminkat vacker Keira Knightley med make – vi blev lite exalterade medan vår servitör karaktäristiskt inte höjde ett ögonbryn och lät paret, liksom alla andra, vänta i en halvtimme på ett bord.

Vi delade på fyra smårätter samt en dessert och maten var både vacker och okomplicerad med färska råvaror och härlig smaksättning.  Rätterna beskrivs ofta som fransk tapas style, men portionerna är större än traditionella tapas, snarare som en spansk ración i storleken. Så det är bättre att börja med några få rätter och beställa in fler om man inte blir mätt (priset ligger på ca 5-14 € per rätt).

Petits pois. asperges vertes, pesto de pistache. Superfärska, fina små ärtor med likaöedels färsk sparris, morot och härlig "pesto" på olivolja och pistaschnötter. På toppen låg några färska mandlar, vilket är en säsongsbegränsad delikatess och något helt annat än vanlig torkad mandel. Mycket gott!

Petits pois. asperges vertes, pesto de pistache. Superfärska, fina små ärtor med likaledels färsk sparris och härlig ”pesto” på olivolja och pistaschnötter. På toppen låg några färska mandlar, vilket är en säsongsbegränsad delikatess och något helt annat än vanlig torkad mandel. Mycket gott!

Risotto à l'encre. Makalöst god bläckfiskrisotto med perfekt tuggmotstånd,  djup fisksmak, angenämt kras av lök och en härlig citrusinramning. Kvällens favorit!

Risotto à l’encre. Makalöst god bläckfiskrisotto med perfekt tuggmotstånd, djup fisksmak, angenämt kras av lök och en härlig citrusinramning. Kvällens favorit!

Onglet d'Angus, aubergine fumée, En bit kött som också kallas hanger steak, slaktarbiff eller det mindre lockande njurtapp. Den serverades "saignant" - i princip rå med en god stekyta, men något svårtuggad. Grillad aubergine, vårlök och en mycket rökig aubergineröra serverades till.

Onglet d’Angus, aubergine fumée, En bit kött som också kallas hanger steak, slaktarbiff eller det mindre lockande njurtapp. Den serverades ”saignant” – i princip rå med en god stekyta, men var något svårtuggad. Grillad aubergine, vårlök och en överdrivet  rökig aubergineröra serverades till.

Turbot de ligne, asperges vertes, beurre blanc. En fint stekt bit piggvar där den goda sparrisen återkom tillsammans med en len smörsås.

Turbot de ligne, asperges vertes, beurre blanc. En fint stekt bit piggvar där den goda sparrisen återkom tillsammans med en len smörsås.

Tarte au citron meringuée. Dekonstruerad citrontårta med mjuk italiensk maräng, citronkräm och knaprig  botten. Här var vi glada att vi tog varsin rätt och inte delade - ursnyggt och himmelskt gott!

Tarte au citron meringuée. Dekonstruerad citrontårta med mjuk italiensk maräng, citronkräm och knaprig botten. Vackert och himmelskt gott!

http://www.restaurantledauphin.net/

augusti 17, 2014 at 21:00 2 kommentarer

Jeanne B – en pärla i Montmartre

2013/14

Paris kulliga kvarter i Montmartre innebär lite av en utmaning när det gäller att hitta trevliga restauranger. Särskilt i området runt den berömda kyrkan Sacré-Cœur och ”konstnärstorget” Place du Tertre, som är fullt av turistiska och oinspirerande ställen. Om man ändå vill promenera runt lite i Montmartre och äta någonstans – utsikten över Paris är fantastisk! – så är det desto roligare när man faktiskt hittar en riktigt trevlig restaurang bara 5 min från turisthorderna.

Jeanne B ligger precis i kröken där gatan Rue Lepic gör en skarp sväng upp mot Sacré-Cœur (61 Rue Lepic, arr 18). Läget ger en fin öppen vy både uppåt och nedåt gatan och det är förvånansvärt lugnt med väldigt lite trafik. Restaurangen är liten och modernt och trevligt inredd med avslappnad prestigelös lekfullhet, och är det fint väder så hittar man de bästa platserna på den sköna uteserveringen. Jeanne B har också en delidisk, om man istället vill ta med sig en picknick och äta i någon närbelägen park.

Paris

Paris

Paris

Maten är för det mesta mycket god och vällagad med fräscha ingredienser och vackra färgkombinationer. Menyn presenteras på en griffeltavla och skiftar efter säsong och tillgång. Den består av ca tio förrätter, varmrätter och desserter, där två rätter till lunch går på 19 € och tre rätter kostar 23 €. Men den främsta anledningen till att jag fortsätter att återkomma är Jeanne B:s personal, Marion och Jerome. De är engagerade och trevliga och ingen fråga är för krånglig när det gäller att reda ut vad en viss ingrediens kan tänkas heta på engelska, det googlas och diskuteras och ibland bärs det ut råvaror, burkar och flaskor. Sedan gör det ju ingenting att jag vid mitt andra besök – ett par månader efter det första – hälsades välkommen tillbaka! Så den här typen av restaurang med sin gemytliga, välkomnande atmosfär är i synnerhet perfekt för den som planerar att äta solo. Man känner sig som hemma.

Paris

Vacker och välkryddad gazpacho

Paris

Croq’Homard. Spänstiga bitar av hummer på ett gratinerat brioche-liknande bröd med bl a tomat och gräslök. En god örtolja kompletterade fint tillsammans med en fräsch grönsallad på mâche, rucola, persilja och lite dill. Den knapriga smaksättaren i salladen visade sig var öljäst – förvånansvärt gott!

Paris

Savarin Chantilly Framboises. En romsmaksatt kaka med luftig grädde och färska hallon, en god macchiato (noisette i Paris) och ett glas Eau de vie de Framboises med koncentrerad hallonsmak blev en perfekt avslutning!

http://www.jeanne-b-comestibles.com/

augusti 16, 2014 at 15:07 Lämna en kommentar

Marockansk kyckling med saltinlagd citron och oliver

Det här är min variant av en underbar marockansk kycklingrätt (tillagad i den nordafrikanska grytan tagine), som jag åt på matmarknaden Le Marché des Enfants Rouges i Paris för några år sedan. Den saltinlagda citronen som ingår som smaksättare ger en aromatisk kick och går att köpa i de flesta arabiska livsmedelsaffärer. Jag gör min rätt i en vanlig stekpanna på spisen och serverar couscous och massor av färsk koriander till. Hur gott som helst!

Saltinlagd citron

3- 4 portioner

9-12 bitar kycklinglår
2 tsk paprikakrydda
1/2 tsk caynnepeppar eller peperoncino
2 tsk spiskummin
1 tsk gurkmeja
1/2 tsk kanel
1/2 tsk kardemumma
1 kuvert saffran
salt

svartpeppar
rapsolja
2,5 – 3 dl kycklingbuljong på 2 tärningar
1 stor gul lök, skivad
2 morötter, skivade
2 vitlöksklyftor, mortlade
2 msk färsk ingefära, riven
1 saltinlagd citron, hackad (citron confit på franska, preserved lemon på engelska)
1 näve urkärnade oliver
1-2 tsk harissa (stark nordafrikansk chilipasta/sås)
1 tsk honung

Tillbehör
couscous
ev. ca 2 msk sultanrussin
ev. ca 1 msk flagad mandel
1 kruka färsk koriander, hackad

Gör så här
Blanda alla torra kryddor, doppa kycklingbitarna i kryddblandningen och täck väl. Öka mängden kryddor om det inte räcker till alla kycklingbitar. Låt stå ett tag i kylskåpet (gärna flera timmar).

Koka upp kycklingbuljongen i en kastrull. Ställ åt sidan.

Bryn kycklingbitarna i lite rapsolja på ganska hög värme i en stor stekpanna/gryta med lock. Ta ur kycklingen, behåll rapsoljeblandningen.

Skiva löken och bryn den i rapsoljeblandningen på medelvärme. Ställ åt sidan.

Mortla vitlöksklyftorna. Riv ingefäran.

Skala morötterna och skär i ganska stora slantar.

Hacka en saltinlagd citron mycket smått (ta bort ev kärnor).

Tillsätt vitlök, färsk ingefära och morötter till lökblandningen i pannan. Låt fräsa en stund. Häll sedan i hackad saltinlagd citron, harissa, honung och oliver. Rör runt ordentligt.

Häll på kycklingbuljongen, lägg i kycklingbitarna, ös över lite buljong och låt koka på medelvärme under lock i ca 15 min. Ta av locket, vänd på kycklingbitarna och avsluta utan lock under ytterligare 15 min, så att såsen kokar ihop och blir simmig.

Koka upp saltat vatten till couscousen enligt instruktioner på paketet och låt stå i minst 5 min. Blanda ev i sultanrussin och flagad mandel.

Servera den marockanska kycklingen med couscousen och toppa med hackad färsk koriander.

Marockansk kyckling

 

 

 

 

 

 

 

augusti 14, 2014 at 14:43 Lämna en kommentar

Äldre inlägg


augusti 2020
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Senaste inläggen

Tweets


%d bloggare gillar detta: