Posts tagged ‘Speceriet’

Le Dauphin – fantastiska smårätter med filmstjärneglamour och marmorfrosseri

Juni 2014

En vacker junikväll hängde vi på låset hos kändiskocken Pierre Sangs obokningsbara restaurang med samma namn i arr 11, Paris. Tyvärr visade sig stället vara uthyrt för kvällen till ett event för Philadelphiaost – ja, så kan man också få det att gå runt – så det var bara att vandra vidare för att hitta något annat. Det är inte ofta nuförtiden som jag på måfå går runt i en stad på jakt efter en restaurang till middag. Dels beror det på att intressanta krogar ofta kräver bordsbokning, men också att det finns lite för många bottennapp i städer som Paris för att man ska våga chansa på en okänd krog. Dessutom blir jag lätt på dåligt humör när jag är riktigt hungrig…

Hangry

Men när vi svängde in på Avenue Parmentier fick vi syn på Le Chateaubriand, en omtalad restaurang som jag hade läst om och velat prova en tid. De hade bord, men erbjöd enbart en avsmakningsmeny som var hyfsat prisvärd men ändå inte kändes helt rätt för budgeten den kvällen. Vi gick vidare och efter några meter dök det upp ett ställe som med sin kaxiga design och udda namn drog våra blickar till sig. Det var Le Dauphin (delfinen), systerkrog till Le Chateaubriand, på 131 Avenue Parmentier, arr 11. Och den oplanerade spontaniteten skulle visa sig leda till Paris-vistelsens trevligaste restaurangupplevelse!

Le Dauphin och Le Chateaubriand drivs av den hyllade baskiska krögaren och kocken Inaki Aizpitarte, som med sin innovativa, färgstarka, nyskapande mat, avskalade restauranglokaler och lojt underfundiga personal har hjälpt till att vitalisera Paris restaurangvärld. Han är en del av den nya bistronomie-vågen där unga, ambitiösa kockar allt mer distanserar sig från de svindyra, skitförnäma gourmérestaurangerna med sober överklass-vibe. Istället öppnar de krogar med sparsmakad design (ibland medvetet med hjälp av dyra arkitekter, ibland av penningbrist), prisvärd modig mat som exploderar av smak och med ett heterogent klientel som drivs av sin nyfikenhet och längtan efter något avslappnat genuint, något med hjärta. Många av dessa krögare, liksom Aizpitarte, öppnar ofta två ställen. Den ena verksamheten riktar t ex in sig på bokningsbara avsmakningsmenyer med dyrare råvaror, men som fortfarande är prisvärt (Le Chateaubriand), medan den andra kan vara en bullrig neo-bistro där man med fördel delar på ett antal mindre rätter vid en bardisk eller småbord (Le Dauphin). I Sverige kan man se trenden hos t ex Pontus!/Pocket, Oaxen Krog/Oaxen Slip och Gastrologik/Speceriet.

Paris

Le Dauphin är inrett av de holländska arkitekterna Rem Koolhaus och Clément Blanchet och består uteslutande av vit italiensk marmor – golv, väggar, tak och bardisk. Till det tillkommer en skarp ljussättning som skapar intrycket av att man intar sin mat i ett gigantiskt badrum. Men även om man brottas med tanken att den här vågade, sterila och upplysta miljön verkligen är något att ha, så förstår man poängen när den färgstarka maten kommer in. Med den avskalade omgivningen finns det liksom inget som kan konkurrera med det som dyker upp på tallrikarna.

Vi fick plats vid bardisken, vilket är ett sätt att äta på som jag alltmer föredrar. Restaurangens fönster var öppna på vid gavel och från de bekväma barstolarna i trä hade vi en fin utsikt över gatans aktiviteter, övriga gäster vid de små borden och direktkontakt med ställets huvudservitör (se bilden ovan). Han rörde sig fram och tillbaka i det smala utrymmet bakom bardisken, inledningsvis med ett opåverkbart stenansikte, men visade sig sen ha en underfundig, ofjäskig stil och vara en av de där människorna som när han väl ler, så känns det som man har vunnit på lotto. Men jag kan tänka mig att om man aldrig får det där leendet eller skämtet, så kan hela serviceupplevelsen bli allt annat än positiv (se upp amerikaner!). Lite filmstjärneglamour skänkte också kvällen i form av en osminkat vacker Keira Knightley med make – vi blev lite exalterade medan vår servitör karaktäristiskt inte höjde ett ögonbryn och lät paret, liksom alla andra, vänta i en halvtimme på ett bord.

Vi delade på fyra smårätter samt en dessert och maten var både vacker och okomplicerad med färska råvaror och härlig smaksättning.  Rätterna beskrivs ofta som fransk tapas style, men portionerna är större än traditionella tapas, snarare som en spansk ración i storleken. Så det är bättre att börja med några få rätter och beställa in fler om man inte blir mätt (priset ligger på ca 5-14 € per rätt).

Petits pois. asperges vertes, pesto de pistache. Superfärska, fina små ärtor med likaöedels färsk sparris, morot och härlig "pesto" på olivolja och pistaschnötter. På toppen låg några färska mandlar, vilket är en säsongsbegränsad delikatess och något helt annat än vanlig torkad mandel. Mycket gott!

Petits pois. asperges vertes, pesto de pistache. Superfärska, fina små ärtor med likaledels färsk sparris och härlig ”pesto” på olivolja och pistaschnötter. På toppen låg några färska mandlar, vilket är en säsongsbegränsad delikatess och något helt annat än vanlig torkad mandel. Mycket gott!

Risotto à l'encre. Makalöst god bläckfiskrisotto med perfekt tuggmotstånd,  djup fisksmak, angenämt kras av lök och en härlig citrusinramning. Kvällens favorit!

Risotto à l’encre. Makalöst god bläckfiskrisotto med perfekt tuggmotstånd, djup fisksmak, angenämt kras av lök och en härlig citrusinramning. Kvällens favorit!

Onglet d'Angus, aubergine fumée, En bit kött som också kallas hanger steak, slaktarbiff eller det mindre lockande njurtapp. Den serverades "saignant" - i princip rå med en god stekyta, men något svårtuggad. Grillad aubergine, vårlök och en mycket rökig aubergineröra serverades till.

Onglet d’Angus, aubergine fumée, En bit kött som också kallas hanger steak, slaktarbiff eller det mindre lockande njurtapp. Den serverades ”saignant” – i princip rå med en god stekyta, men var något svårtuggad. Grillad aubergine, vårlök och en överdrivet  rökig aubergineröra serverades till.

Turbot de ligne, asperges vertes, beurre blanc. En fint stekt bit piggvar där den goda sparrisen återkom tillsammans med en len smörsås.

Turbot de ligne, asperges vertes, beurre blanc. En fint stekt bit piggvar där den goda sparrisen återkom tillsammans med en len smörsås.

Tarte au citron meringuée. Dekonstruerad citrontårta med mjuk italiensk maräng, citronkräm och knaprig  botten. Här var vi glada att vi tog varsin rätt och inte delade - ursnyggt och himmelskt gott!

Tarte au citron meringuée. Dekonstruerad citrontårta med mjuk italiensk maräng, citronkräm och knaprig botten. Vackert och himmelskt gott!

http://www.restaurantledauphin.net/

Annonser

augusti 17, 2014 at 21:00 Lämna en kommentar

Il Tempo – din italienska New York-restaurang på Södermalm

Sep 2013

Vi började kvällen med Woody Allens nya film Blue Jasmine på Victoria och gick sen vidare ett par kvarter norrut mot Högbergsgatan 40 och italienaren Il Tempo. Och det ska sägas med en gång; både regissören och restaurangen är långvariga – stundtals hårt prövade – kärleksförhållanden. Bottennappet Skorpionens förbannelse har samsats med kaniner som smakar som tonfisk, men sen anländer den underbara Midnight in Paris och man blir varmt mottagen och äter en perfekt Spagetti Bigoli och kommer ihåg vad det var som gjorde att man inledningsvis blev förälskad någon gång där i början av 1990-talet.

Il Tempo

Men vad det egentligen handlar om är en känsla av att man känner sig hemma, gillar vibbarna, stilen… och tapeterna! De ikoniska zebratapeterna, sedda i inledningsscenen i Woody Allens Mighty Aphrodite och ursprungligen skapade av Flora Scalamandré på 1930-talet för New York-krogen Gino, är nyrestaurerade på Il Tempo och lika coola då som nu. Och med en sådan omgivning får man lite av den där italienska New York-känslan som inte är en genuin italiensk-italiensk upplevelse, utan snarare immigranternas barn och barnbarns version av hemlandet och dess kokkonst. Inte bättre, inte sämre, men en bullrig charmig atmosfär och god nyskapande mat i sin egen rätt.

Il Tempo

Il Tempos nuvarande ägare, Peter Nordin, har också inspirerats och tagit fasta på de New Yorkiska influenserna och menar att restaurangen är en ”New York-italiensk-modern-rustik-fin-enkel-Ristorante”. Jag älskar de avslappnade, välkomnande italienarna i New York, som t ex Rubirosa och Dell’Amina och håller med och tycker att Nordins Il Tempo anno 2013 äntligen har hittat hem! Och sen gör det ju ingenting att den nuvarande restaurangchefen är den lika avslappnade och välkomnande Tanja Bačić. En riktig restaurangräv som 15 år gammal klev in på den forna familjerestaurangen La Cucina på Renstiernas gata och bad om jobb och fick ja – under förutsättning att läxorna gjordes till punkt och pricka!

Il Tempo

Till förrätt åt vi grillad persika med pinjenötter, pecorino och friterad kapris. Frukt i för- eller varmrätter är vanligtvis a no-no för mig, men den söta persikan fick en skön smak av vedugnsgrillningen och tillsammans med de salta kapris- och pecorino-tillbehören var det en underbar rätt. Och nuförtiden när annorlunda smaker tar över dessertavdelningen – tänk basilika- eller olivoljeglass – så varför inte frukt till förrätt (169 kr)?

Il Tempo

Sedan provade vi restaurangens senaste satsning; napolitanska vedugnsgrillade pizzor. Och ska man bedöma ett ställes pizzor för första gången är det bäst att välja den enkla och därigenom mest avslöjande varianten, t ex en Napoletana. Ingredienserna var perfekta; färska, mogna tomater, god buffelmozzarella (pålagd efter ugnsgrillningen), parmesan, sardeller och kapris. Fräscht, gott och underbart salt! Problemet var den goda, krispiga och ölspetsade(!) brödbottnen. Eller snarare, hur man valde att servera pizzan. Om en pizzabotten är superkrispig – som t ex hos Rubirosa med deras 50-åriga familjerecept, inte helt olik Speceriets goda Tarte Flambée – så bör rätten serveras färdiguppskuren i lagom stora bitar. Men hos Il Tempo dök den för övrigt utmärkta pizzan upp ouppskuren, vilket innebär ett onödigt kämpigt besticksarbete för gästerna. Ja, jag förstår att svenskarna har svårt för att äta pizza med händerna på en bättre restaurang, men vill man vara New York så är det bara att anpassa sig (149 kr)!

Il Tempo

Vi delade också på en god portion ricotta,- salvia- och spenatfylld Ravioli tillsammans med smör, salvia, tomat och chili. Kuddarna var perfekt kokta och serverade med en sås som kändes fräsch av tomat och chili, tillsammans med det traditionella smöret och salvian (169 kr).

Il Tempo

Till dessert åt vi en habil fruktsallad med sorbet och limoncello (85 kr) och en mycket god Crème brûlée Siciliana, med en uppfriskande smak av apelsiner i den lena vaniljgräddiga puddingen och med ett fint knaprigt knäcke (85 kr).

Il Tempo

Il Tempo

Il Tempo
Högbergsgatan 40
http://www.iltempo.se/
Öppet alla dagar kl. 17.00-24.00

november 2, 2013 at 22:20 3 kommentarer

Pocket – Pontus! pigga bistro är ett välkommet tillägg till Stockholms bistronomie-trend

Juli 2013

I hörnet av Norrlandsgatan/Brunnsgatan i Stockholm ligger Pontus Frithiofs restaurangmecka med Pontus! Matsal, vars rätter drar sig uppåt 400 kronorsstrecket och däröver och där den tryffel- och ankleverspäckade poussinen är en kongenial hyllning till Frithiofs mentor, Jan Stenbeck (dock erbjuds en generös early bird-rabatt med 50 % på maten före kl. 19.15), vidare Pontus! Deli med take away-rätter och Avec Pontus Vinbar som bl a erbjuder ett trettiotal viner på glas. Och så den trevliga obokningsbara bistron/bakfickan Pocket.

Pocket

Att starta prisvärd bistro som systerställe till sin fine dining-restaurang är en trend som ökar allt mer bland Stockholms bättre krögare, där Oaxen Krog/Oaxen Slip, Gastrologik/Speceriet och Frantzén/The Flying Elk är ytterligare några exempel. Tanken är att erbjuda ett billigare alternativ med traditionell men innovativ, vällagad och opretentiös mat utan dyra råvaror, serverad på duklösa bord i en avspänd miljö – man tar så att säga igen på gungorna vad man förlorar på karusellerna.

I Frankrike kallas trenden sedan ett tiotal år tillbaka för bistronomie (en kombination av orden bistrot och gastronomie) och det finns numera mängder av trevliga bistros i Paris som drivs som ”andrakrog” av Michelin-belönade krögare. På rue Saint-Dominique i arr 7, 10 min från Eiffeltornet, hittar man några av mina favoriter samlade på samma gata under ledning av Christian Constant: Les Cocottes de Christian Constant, Café Constant och den något dyrare Les Fables de la Fontaine, som drivs av Constants forna medarbetare.

Les Cocottes de Christian Constant: Gazpacho och inlagd tonfisk med bakad aubergineröra och tomatgelé (Emietté de thon, caviar d’aubergines och gelée de tomates)

Les Cocottes de Christian Constant: Gazpacho och inlagd tonfisk med bakad aubergineröra och tomatgelé (Emietté de thon, caviar d’aubergines och gelée de tomates)

Så, hur var besöket på Pocket? Mycket, mycket trevligt! Lokalen är ljus och kul inredd av Pontus Frankenstein, med vita bord och knallgula stolar och där restaurangnamnet accentueras med bokmotiv på textildraperier och menyer. Bemötandet var urtrevligt och kompetent från de snygga servitriserna och överlag var det en mycket avslappnad och glad atmosfär i bistron. Det gör att jag har överinseende med att Pontus Frithiofs sommelier och parhäst Mario E Moroni på Pontus! hemsida listar den amerikanska megamiljonären Donald Trump som sin (och därigenom restaurangens?) förebild! Trump som med envis och rasistisk övertygelse drev den s k birther-frågan in absurdum, där han hävdade att president Obama inte var född i USA.

Pocket Pocket

Pockets meny är en fin blandning av enkla och goda svensk-, fransk- och italienskinspirerade rätter där förrätter och smårätter i genomsnitt kostar 85 kr, t ex matjessill, kyld crème vichyssoise och tomatsallad med buffelmozzarella och basilika. Huvudrätterna går på överkomliga 165-185 kronor, t ex rimmad lax med brynta champinjoner och dillstuvad potatis, vitello tonnato och havets wallenbergare med friterade lökringar. Och till dessert går det exempelvis att få citronpolentakaka, chokladmousse eller jordgubbar med vaniljglass (50-85 kr).

Förrätt: perfekt ugnsrostade gul- och rödbetor med valnötter och  en mild getostkräm med honung och svartpeppar. Och liksom hos Les Cocottes i Paris, serverade ur gjutjärnsformar och glasburkar. Enkelt, somrigt och gott!! 85 kr

Förrätt: perfekt ugnsrostade gul- och rödbetor med valnötter och en mild getostkräm med honung och svartpeppar. Och liksom hos Les Cocottes i Paris, serverade direkt ur fina gjutjärnsgrytor och glasburkar. Enkelt, somrigt och gott!! 85 kr

Varmrätt: Tonfisk Niçoise. Den berömda franska salladen går att misslyckas med på åtskilliga sätt med allt från urvattnad tonfisk på burk, salladsblad med sorgkanter och tråkig dressing. På Pocket var den perfekt med generösa mängder lätthalstrad färsk tonfisk, sardeller, ägg, potatis, tomater, rucola, haricots verts, rödlök och en salt och god oliv- och sardellröra. 175 kr

Varmrätt: Tonfisk Niçoise. Den berömda franska salladen går att misslyckas med på åtskilliga sätt med allt från vattnig tonfisk på burk, salladsblad med sorgkanter till tråkig dressing. På Pocket var den perfekt med generösa mängder lätthalstrad färsk tonfisk, sardeller, ägg, potatis, tomater, rucola, haricots verts, rödlök och en salt och god oliv- och sardellröra. 175 kr

Varmrätt: Tonfisk Niçoise. Den berömda franska salladen går att misslyckas med på åtskilliga sätt med allt från urvattnad tonfisk på burk, salladsblad med sorgkanter och tråkig dressing. På Pocket var den perfekt med generösa mängder lätthalstrad färsk tonfisk, sardeller, ägg, potatis, tomater, rucola, haricots verts, rödlök och en salt och god oliv- och sardellröra. 175 kr

Dessert: Tiramisú med Carlshamns punsch. En len och god svenskifierad italienare, där det traditionella marsalavinet var utbytt mot den sötare punschen. Inte så dumt, faktiskt! 65 kr

Pocket, Norrlandsgatan 31, är öppet för lunch mån-tors kl. 11-14.30 och middag mån-tors kl. 17-22, fre-lör kl. 17-23. http://pontusfrithiof.com/

augusti 7, 2013 at 23:29 1 kommentar

Picard Stockholm – kung (Bore) i frysdisken

April 2013

För ett par år sedan blev vi bjudna på små fina kanapéer hemma hos vår vän i Paris. Efter några glas vin, så avslöjades det att hon inte hade gjort dem själv och att de dessutom hade införskaffats frysta från mataffären Picard. Quelle surprise!

Den franska giganten inom fryst kvalitetsmat har nu hittat till Sverige och slagit upp portarna i Stockholm. I kliniskt rena och välputsade frysar samsas högkvalitativa färdigrätter, fisk, skaldjur, grönsaker, buljonger, kakor, glass och mycket mera. Runt 700 olika produkter finns tillgängliga i huvudsak av franskt ursprung och till rimliga priser.

Picard

Några favoriter
Gulliga pain au chocolates i miniformat: du färdiggräddar dem själv i ugnen till frasiga små munsbitar (23,50 kr för 10 st).

Pain au chocolates. Picard

Tarte Tatin – sötsyrlig och god fransk upp-och-nedvänd äppelkaka (47,90 kr för en stor eller två små).

Tarte Tatin. Picard

Flammekueche, som är det elsassiska namnet på det som kallas tarte flambée i Frankrike och flammkuchen i Tyskland. Tunt och krispigt bröd med den traditionella toppingen av crème fraîche, rökt sidfläsk och lök (25,50 för två st). Speceriet serverar också en fin-fin tarte flambée.

Tarte flambée. Picard

Paniers – luftiga och goda chèvre- och spenatfyllda smördegskorgar (39,50 för fyra st).

Paniers. Picard

Bondbönor, vaxbönor och flageolets.

Bönor mm. Picard

Picard finns på Sveavägen 92 och Karlavägen 50 i Stockholm.

www.picard.se

april 12, 2013 at 16:23 Lämna en kommentar

Speceriet – vänligt och gott

Mars 2013

Speceriet är den nyligen Michelin-stjärnabelönande Gastrologiks obokningsbara bakficka, vägg-i-vägg på Artillerigatan 14. Framför grytorna står ägarduon Jacob Holmström och Anton Bjuhr och brassar nynordisk mat med fokus på högklassiga råvaror där utbudet för stunden styr resultatet på tallrikarna.

Om Gastrologik är den seriösa storasystern med hyllade ambitiösa avsmakningsmenyer och där större delen av vinutbudet ligger på en tusenlapp och där över, så är Speceriet den charmiga och lättillgängliga lillebrorsan med överkomliga priser, ärlig och god mat och för kvällen en översvallande vänlig, kunnig och informativ servitris.

Lokalen är liten, nordiskt blond, minimalistisk och ljus och man sitter tätt vid två långbord plus ett mindre bord för fyra. På slaget fem låses dörren upp och den lilla väntande skaran som har samlats lägger direkt beslag på de åtråvärda hörnplatserna. Men vill man hålla middagskonversationen för sig själva, så får man gå någon annanstans – vår söta bordsgranne i 10-årsåldern har nu fullständig koll på det senaste vuxenskvallret.

Speceriet

Menyn är till skillnad från Gastrologik förutbestämd och består av några mindre rätter (bl a kycklingleverterrin, bakat ägg med jordärtskocka, kebab på renhjärta 125 kr-165 kr), större rätter (bl a rotistekt lammbringa, svensk ko med brytbönor och blåmögelost 215 kr/495 kr för två) samt ost och desserter som avslutning (bl a Bocke-Pärs getost, kalvdans med hjortron, 85 kr/65 kr).

Brödet bryts med bordsgrannarna

Brödet bryts med bordsgrannarna

Dryckespriserna är något mer humana än på Gastrologik, men den goda flaskölen snittar ändå på runt 90 kr. Reparationsbajer från danska To Øl

Dryckespriserna är något mer humana än på Gastrologik, men den goda flaskölen snittar ändå på runt 90 kr. Reparationsbajer från danska To Øl

Vi började med att dela på den mest osvenska rätten på menyn: Tarte Flambée, 125 kr. Rätten härstammar från Alsace i östra Frankrike på gränsen till Tyskland och består av ett lövtunt bröd med olika ingredienser som ugnsbakas på hög värme (Flammkuchen på tyska och Flammekueche på elsassiska). Ja, en slags tysk-fransk pizza, men med färskost eller crème fraîche istället för tomatsås och mycket tunnare. På Speceriet toppade man med gräddfil, lagrad ost, stekt lök och friterad salvia. Salt, krispigt och underbart gott!

Speceriet

Sedan tog vi in Rotistekt kyckling, 165 kr. En halv, hederlig stekt kyckling av god kvalitet från halländska Knäred med något mesig kryddning serverades tillsammans med grönsallad, frisk syltad rödlök, majonnäs och citron. Opretentiöst, prisvärt och ganska gott i all sin enkelhet.

Speceriet

Som avslutning blev det en enkel macchiato (30 kr), en calvados (90 kr) samt en underbar chokladganache (45 kr). Chokladganache är en djup och kraftig chokladkräm som oftast förekommer som fyllning i olika bakverk. Här serverades den som huvudattraktion i en gullig glasburk tillsammans med hasselnötter och kryddad med salt och en len olivolja. Lagom storlek och en perfekt blandning mellan sött och salt!

Speceriet

Speceriet har öppet för lunch tis-fre, kl. 11.30-14.00 samt för middag tis-lör, kl. 17.00-01.00.

http://www.gastrologik.se/speceriet/

mars 29, 2013 at 17:49 Lämna en kommentar


september 2017
M T O T F L S
« Sep    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930  

Senaste inläggen

Tweets


%d bloggare gillar detta: