Posts tagged ‘review’

Restaurang Tradition – vällagad och prisvärd svensk husmanskost

Mars/juli 2013

Tradition serverar enligt egen utsago rekorderlig husmanskost till ett överkomligt pris. Och det får man väl säga stämmer på pricken. Svenska klassiker som köttbullar, stekt strömming, blodpudding, Biff Rydberg och Wallenbergare är det som gäller och även om priserna har höjts på sista tiden så ligger inga rätter över 200 kr. Maten är mycket god och vällagad och ger hemtrevliga och gammaldags pilsnerfilm med Bullen Berglund och Dagmar Ebbesen-vibbar, samtidigt som inredningen är modernt ljus och avskalad. Man avhåller man sig dock från en överdriven minimalistisk stil, miljön är snarare lite IKEA-trygg.

Tradition

Tradition

Tradition drivs av Jonas Petersson och Fredrik Sjöblom och finns numera på både Tulegatan 10 och Tjärhovsgatan 5. Ambitionen är att starta en restaurang i varje stadsdel i Stockholms innerstad, vilket man bara kan gratulera stockholmarna till. Det ska dock sägas att restaurangen på Tjärhovsgatan, som är mindre än sin systerkrog, drogs med ganska tryckande värme i somras, fläktlös som den var. Friska fläktar sprider däremot personalen som vid alla besök har varit underbart pigga, glada och tillmötesgående.

Tradition

Till den lite mer bastanta och gräddiga svenska husmanskosten känns det helt rätt att dricka öl. Och på Tradition har man några spännande flasköl från lokala mikrobryggerier, t ex de smakrika Off The Rails Pale Ale (65 kr) från Train Station Brewery och I f*king ❤ bunnies från Södra Maltfabriken (ca 65 kr).

Tradition

Tradition

Middagarna började med knäckebröd, underbar kavring och smör som hade perfekt konsistens och några goda saltflagor på toppen:

TraditionTradition

Förrätt
Vill man bara ha något litet till förrätt, så passar kaviar- och västerbottenostkräm med tunnbröd bra. Salt och krämigt (59 kr):

Tradition

Förrätt
God inkokt lax med ett fint pocherat ägg, kokt sparris (tyvärr lite sladdrig, grillad sparris är alltid att föredra framför kokt) och len dillmajonnäs. Med en härlig, rejäl och mörkgrön dillruska – det är alltid lika trist när man bli utsatt för den där bleka, veka Svegro-dillen (130 kr):

Tradition

Förrätt
Toast Skagen, gubbröra på kavring och löjromstoast. Det är en lysande idé att kombinera de här svenska klassikerna till en förrätt. Och vill man visa upp de svenska mattraditionerna för icke invigda, så är det här man ska börja. Det är vackert, lagom salt och gott och det blir en guldstjärna för de generösa mängderna löjrom (165 kr):

Tradition

Varmrätt
En saftig Biff Lindström innehållande de sedvanliga finhackade rödbetorna, kaprisen samt senap, med persiljesmör på toppen och rostad färskpotatis med lite skal kvar som tillbehör (168 kr):

Tradition

Varmrätt
Fint trillade köttbullar med en aning kryddpeppar, en något för söt gräddsås med härligt syrlig pressgurka och goda rårörda lingon, samt ett lent och smörglänsande potatismos – det känns som ett helgerån att klaga på för mycket smör i ett potatismos, men Tradition balanserar lite på gränsen här i sina smörexcesser (160 kr):

Tradition


Varmrätt

Frasigt stekta senapspanerade strömmingar med brynt smör, dill och citron, samt potatismos (145 kr):

Tradition

Varmrätt
Något torra oxrullader med härlig gräddsås, rönnbärsgelé och potatismos (190 kr):

Tradition

Potatismoset som ingår i flera rätter går bra att byta ut mot stekt potatis eller en liten sallad (30 kr), om man föredrar det.

Tradition

Efter de mycket generösa för- och varmrätterna, så har vi inte riktigt mäktat med någon dessert på Tradition. Men har man fortfarande plats för något sött, så erbjuds det bl a varm nyponsoppa med kardemummaglass och smulpaj med äpple och vaniljsås (från 75 kr).

Tradition
Tulegatan 10 och Tjärhovsgatan 5

http://www.restaurangtradition.se

september 25, 2013 at 19:59 Lämna en kommentar

Battersby, Brooklyn – a review of a tiny restaurant with a big heart

August 2013

I was planning to bring my fellow Swedish friend K, who had his birthday recently, to a good restaurant in his second hometown New York City. But where should you bring someone who hangs out with opera singers and models, and gets his three layered birthday cake from the guy (everythinglulu.com) who bakes the cakes for Madonna?

Well, as it turned out, to an unassuming shoebox-size place with bare light bulbs, and no entrance sign in Carroll Gardens, Brooklyn.

Battersby

The great little restaurant Battersby is hidden behind an anonymous front on 255 Smith Street. There are no table cloths, no expensive silver ware, no artful decoration and a no-reservations policy (except for the tasting menu). Only beautiful, tasty, honest and affordable upscale New American cuisine – on our visit, brought to us by a soft-spoken, kind and patient waitress.

Battersby

Battersby is co-owned by the chefs Walker Stern och Joseph Ogrodnek, who met at the Culinary Institute of America where they graduated in 2002 – the name Battersby refers to the street in Philadelphia, were Ogrodnek grew up. They later worked together at the now closed three Michelin starred restaurant Alain Ducasse at the Essex House in New York, as well as at other fine dining restaurants, before opening Battersby in the fall of 2011.

The Battersby cooking team also consists of the sous-chef Michael Sowa (The Vanderbilt), and the pastry chef Jared Rubin (Gramercy Tavern), along with a few other cooks.

Battersby

Stern and Ogrodnek are involved in everything from creating the menus, going to the market and doing the preparation, to the cooking in the tiny open kitchen during service. The kitchen has just enough space for three or four people, and the team execute what looks like a carefully choreographed dance, cooking at fast speed without bumping into each other, seven nights a week.

Battersby

The chefs use their knowledge of French culinary techniques as a base for their cooking and plating, but also mixes it with influences from, for example Italian, Asian and Middle Eastern cuisines. The ingredients are fresh and locally produced, and all dishes, including the bread, are made on the premises.

Battersby’s menu is divided into First (Heirloom Carrots, Roasted Beans, Water Melon Salad etc), Second (Veal Sweetbreads, Fregola Sarda, Pappardelle etc), Third (Roasted Lobster, Short Rib, Black Bass etc) and Desserts (Angel Food Cake, Grapefruit Panna Cotta, Salted Caramel Mousse etc). The prices range from about $10 to $37, and the menu changes daily.

The best deal is, however, the Spontaneous Tasting Menus (five courses for $65, or seven courses for $85), and also the only way to get a reserved table at Battersby – which is a must for me, as I am one of those people who have difficulty waiting an hour for food when I am really hungry.

The magazine Bon Appétit named Battersby’s Kale Salad the best dish of the year in 2012. But I was a little relieved, to tell the truth, that our five courses Tasting Menu didn’t include the NYC still ongoing kale salad food craze – though, I am sure it would have been wonderful! During my short stay in New York, kale salad turned up on every other menu across the city, so the excitement for the dish disappeared pretty fast. I should mention to the Swedish readers, that kale is grönkål, something we rarely see on a Swedish dinner table, except during Christmas.

Our five courses Spontaneous Tasting Menu (a total of ten courses, including complimentary flatbread and ricotta cheese, as well as four amuse-bouches):

Amuse-bouche: Tomato consommé served in a demitasse cup. A wonderful rich taste of sun-ripened tomatoes in a single sweet slug:

Battersby

Complimentary: A warm, soft and crusty Flatbread (foccacia-style) sprinkled with rosemary and salt, served with a smooth whipped ricotta cheese seasoned with black pepper and olive oil:

Battersby

Amuse-bouche: A flavourful Ratatouille of stewed okra etc, on a crisp crostino. The pretty crown dill on top made us reminiscent of the traditional Swedish Crayfish Parties in August, where you eat crayfish boiled in a brine with crown dill. And drink lots and lots of Aquavit (which is always a good idea when you are eating tiny arthropods…) :

Battersby

Roasted green and yellow Summer Squash with capers, walnuts, currants, olive oil, and seasoned with the Italian fish sauce Colatura, made of fermented anchovies. On the top; a piece of deep-fried, crispy Zucchini Blossom. Vegetables at their best:

Battersby

Squid Ink Tagliatelle with mussels and tender lobster in a seafood broth, sprinkled with crusty breadcrumbs. And small pieces of chorizo sausage (which we thought were salsiccia), playing the part of the meat bone in the Borscht, or the chicken stock in the Jerusalem artichoke soup, i.e. the crucial meat component that fulfil an otherwise meat-free dish:

Battersby

Red Snapper with Asian condiments: long beans (sparrisbönor), Thai Basil, Bok Choy and ginger, on a creamy sauce with basil, yellow and green squash. I loved the Asian flavours, and the look of the dish could not have been more summer-like:

Battersby

A very nice Lamb loin with pan fried fairytale eggplant (the small purple kind) and a red pianillo pepper stuffed with ground lamb, on a Middle Eastern influenced purée of cumin flavoured hummus, and whole chickpeas, decorated with a few very healthy and slightly lemony purslane leaves (portlak):

Battersby

We got two different desserts to share.

Angel Food Cake (sockerkaka gjord på enbart äggvitor), a cantaloupe sorbet with moscato sabayon, plums, blackberries, and crispy granola. A tasty and tangy dessert, just the way I prefer it:

Battersby

Strawberry Parfait with marinated strawberries, decorated with strawberry cream, candied glazed pistachios, and French meringue. A very cute and sweet dessert, perhaps a little bit too sweet for my taste:

Battersby

We finished the dinner off with a macchiato served in a jar, some calvados served in a champagne glass (why be ordinary, right?), and a perfect coconut and lime Macaron (amuse-bouche). It was unbelievably fresh and tender, had great flavours, and was miles better than the coconut macaron (a substitute for the sold out and overhyped croissant/doughnut hybrid, the Cronut) I had at the Dominique Ansel Bakery in Soho. I would never stand in line for two hours for a pastry. A plate of perfect risotto, on the other hand…

Battersby

The Battersby experience was truly wonderful in every way. A good table by the window (make an early reservation, preferably when they open at 5.30 pm), sweet and helpful service, and a combination of dishes which were not only flavourful, tasty and beautiful on the plate, but also managed to give me the feeling of: “Aww, I got my favourite dish!”, when a new plate arrived. What else can you possibly ask for?

Battersby
255 Smith Street, Brooklyn, New York
http://battersbybrooklyn.com/

september 4, 2013 at 20:16 10 kommentarer

SaQuaNa – makalös mat, avspänd miljö och fantastisk service i Honfleur, Normandie

Maj 2013

Under en resa i Normandie besökte vi den tvåstjärnigt Michelin-belönade restaurangen SaQuaNa i det lilla kustsamhället Honfleur, mitt emot Le Havre just där Seine och Engelska kanalen möts.

Namnet SaQuaNa kommer från saveur, qualité, nature (smak, kvalitet, natur), men syftar också på det japanska ordet för fisk – sakana

Namnet SaQuaNa kommer från saveur, qualité, nature (smak, kvalitet, natur), men syftar också på det japanska ordet för fisk – sakana

SaQuaNa drivs av Alexandre Bourdas, som har sina rötter i Normandie och den sydfranska regionen Aveyron. Efter examen från en restaurangskola praktiserade han bl. a hos den legendariska kocken Michel Bras på hans trestjärniga restaurang med samma namn i Laguiole, Aveyron. Bourdas arbetade sedan på flera en- och tvåstjärniga restauranger i Frankrike. 2002-2005 var han restaurangchef och köksmästare på trestjärniga Michel Bras Toya i Hokkaido, Japan – utsedd till en av världens bästa franska restauranger utanför Frankrike. Som 33-åring återvände Bourdas till hemlandet och slog sig ner i Honfleur. SaQuaNa öppnades i december 2005, fick sin första Michelin-stjärna 2007 och den andra tre år senare.

Normandie

Normandie

Normandie

När jag tänker tillbaka på några av mina mest minnesvärda restaurangupplevelser, så har det alltid funnits en självklar kombination av god, vällagad mat, skön atmosfär och utmärkt service. Men vad är det som krävs för att en restaurang ska höja sig ovanför de där självklara kraven och leverera något som är mer, som är makalöst och oförglömligt? Ja, enligt mig så kan det bara hända om det finns stora doser av ärlighet, passion och hjärta hos ägare och anställda – människor som genuint vill att gästerna ska få en helgjuten upplevelse från bokningen till avskedsorden. Och vill ni uppleva det, uppleva det på allvar, så är det bara att boka en resa till fantastiska SaQuaNa.

Normandie

Alexandre Bourdas har ett öppet sinne och tvekar inte att blanda de normandiska fisk- och skaldjurstraditionerna med regionaltypisk mat från Aveyron tillsammans med asiatiska influenser, till mycket goda och stundtals oväntade smakkombinationer. Han och hans team har en hög teknisk skicklighet i skulpterandet av råvarorna och presentationerna var minimalistiska och vackra med en lekfull elegans i kompositioner och färger.

Men framförallt så kunde man nästan ta på den fantastiskt goda och välkomnande stämningen i den asiatiskt modernt avskalade matsalen. Det fanns ingenting av den stela, högstämda tystnaden som ibland kan infinna sig på gourmetkrogar. Stämningen var uppsluppen och sorlet från gästerna var nästan högljutt. Och när det händer på en tvåstjärnig restaurang så kan du ge dig f… på att det beror på krögaren och personalens avslappnade och opretentiösa inställning! Några exempel: vi bad att få skjuta upp ankomsttiden (två gånger!) vilket inte var några problem. Servitrisen var lugn och vänlig och svarade på våra frågor på knagglig engelska, trots att en av oss talar flytande franska och erbjöd mig att ta hem menyer och gå in i köket och fotografera. Vid ett tillfälle bad man om ursäkt för att vi hade behövt vänta lite för länge på nästa rätt p g a av en komplikation i köket – vilket vi inte ens hade lagt märke till – och trollade istället fram var sin extrarätt. Vi valde en femrätters avsmakningsmeny, men fick till slut sammanlagt in nio(!) olika rätter plus sallad Och allt detta till osannolikt prisvärda 68 € (ca 100 € per person inkl. dryck och dricks).

Läs Alexandre Bourdas kärleksförklaring till mat och matlagning här

Normandie

Amuse-bouche: salta sardiner på mjuk brioche med citronzest, mussla, fin, smakrik kalvtartar med soja och krämkokt ägg i underbar kycklingbuljong:

Normandie

Amuse-bouche: Pascade de l’Aveyron. En slags frasig och luftig omelett-pannkaka från Bourdas barndomstrakter, rejält sockrad med tydlig smak av tryffelolja. Och är man på besök i Paris och sugen på att prova en söt eller salt pascade med olika fyllningar, så driver Alexandre Bourdas just Pascade på 14 rue Daunou, arr 2.

Normandie

Ångkokt lyrtorsk med perfekt hyvlad krispig grön sparris, hel vit sparris, coques (små underbara musslor med ostronliknande smak), gräddemulsion och mâchesallad:

Normandie

Mjäll lättpocherad makrillfilé i potatisbuljong med korv, krispig lardo, krasse, purjolök, rädisor och havssalt. Vårlikt vacker och fantastiskt tydliga och välkomponerade smakkombinationer. Milt, smakrikt, krispigt, salt, fräscht och lätt men ändå fylligt. Min favorit!:

Normandie

Perfekt saignant-stekt oxfilé från högklassiga biffrasen Limousin i sky, silkeslen rotselleripuré, vackert rå rullad rotselleri, rucolaliknande milt peppriga japanska mizunablad och smakrik ”pesto” på ägg, vitlök, persilja och bröd:

Normandie

NormandieNormandieNormandie

Amuse-bouche: Frasigt tempurafriterade tunna nudlar, gryn, vårlök, gräslök och spännande sojamarinerad sichuanpeppar med ett par vackra kinesiska gräslöksblommor på toppen:

Normandie

Åtta olika härligt rinniga franska ostar (bl a av roquefort-, brie,- och chèvretyp), serverade från en cool ostbricka som hakades fast på sidan av vårt bord:

Normandie

Bourdas variant av äppelkakan La Jalousie: tunna skivor av grönt äpple på frasig smördeg med apelsinpulver och romrussinglass: underbart syrligt och knaprigt:

Normandie

Amuse-bouche: Mycket vackra jasminte macarons med pistagenötter och i burkarna glass och kaffemaräng. Samt ett tillhörande lövtunt kaffeflarn, som vid det här laget aspirerade på rollen som mintkakan ur Monty Pythons Meningen med livet:

Normandie

Det var med breda, lyckliga leenden vi rullade ut från SaQuaNa och med möda stapplade upp för backen till vårt hotell och in i mättnadskoman.

SaQuaNa, 22 place Hamelin, Honfleur Normandie, Frankrike

http://www.alexandre-bourdas.com/index2.php?lang=en

In English: amazing food, atmosphere and service, at the wonderful two Michelin starred restaurang SaQuaNa in Honfleur, France

juli 1, 2013 at 16:02 3 kommentarer

Katz’s Delicatessen – karnivorernas paradis på New Yorks äldsta deli

Juni 2009

Katz’s Delicatessen på 205 East Houston St, Lower East Side är med sina 124 år New Yorks äldsta och förmodligen mest berömda deli. Den öppnades av ett isländskt brödrapar, men togs i början av 1900-talet över av kusinerna Willy och Benny Katz samt Harry Tarowsky. Delin drevs ända fram till 1988 av dessa två familjer, då vännen och krögaren Martin Dell köpte rörelsen. Traditionen att driva Katz’s Deli som ett familjeföretag lever vidare genom Martin Dells son Alan och sonsonen Jake, som nu står för den dagliga driften av restaurangen.

Köttälskare på Katz’s Deli

Att äta på denna judiska kosher style-deli (vilket inte ska förväxlas med strikt kosher-mat), är en upplevelse utöver det vanliga. Glöm köttfria måndagar, här befinner man sig i karnivorernas paradis: ton av pastrami, corned beef, brisket, knoblewurst, salami och en och annan knish serveras varje vecka till kvartersstammisar och nyfikna turister. Om man inte kan bestämma sig för ett slags kött kanske 3 Meat Platter kan vara något för 30,25 $ – feeds 3 tourists or one regular customer, enligt menyn.

Send a salami to your boy in the army, har varit Katz’s motto sedan andra världskriget. Man levererar än idag korvar till amerikanska militärer som är stationerade utomlands

Beställer man paradmackan Katz’s Pastrami (15, 95 $) får man det nyuppskurna köttet rätt och slätt serverat i tjocka skivor mellan två enkla brödbitar tillsammans med några saltgurkor. Och även om köttet är mört och smakrikt, så är det traditionen, den unika atmosfären och kanske för att Meg Ryans fejkade orgasmscen i When Harry Met Sally spelades in här, som gör att gästerna strömmar till.

Katz’s Pastrami

Själva vägen fram till ätandet är dessutom lite av ett äventyr. När man kommer in i det väldiga lysrörsupplysta, bullriga skolmatsalsliknande restaurangrummet får man ett kvitto i handen. Detta kvitto ska lämnas fram vid de olika stationerna där man beställer mat respektive dryck, visas upp för kassapersonalen där man betalar och slutligen ges till en vakt vid dörren när man går ut. Försvinner kvittot på vägen, ja då är det bara att hosta upp 50 $ i böter. Låter det som en för stor utmaning? Jag lovar, bara att få smygtitta på underbara judiska 80-åriga damer som skvallrar över en skål Matzo Ball Soup är värt allt besvär.

Lunchande damer på Katz’s Deli

“Two elderly women are at a Catskill mountain resort, and one of ’em says, ”Boy, the food at this place is really terrible.” The other one says, ”Yeah, I know; and such small portions”. – Woody Allen, Annie Hall

http://katzsdelicatessen.com/

oktober 22, 2012 at 17:17 Lämna en kommentar

Spuntino – ditt Brooklynhak i Soho

Okt 2011

Några minuter norr om Leicester Square på 61 Rupert Street i London, ligger lilla, oskyltade amerikansk-italienska Spuntino. Stället har högt i tak och en oputsad, industriell stil med nakna glödlampor, tegelväggar och ett golv av krossad mosaik. Man sitter vid en U-formad zinkbar och några sidobord, så på kvällstid är det ont om de åtråvärda platserna och kö långt upp på gatan. Coolt? Ja, jag gillade stilen och den avslappnade atmosfären som andas New York (Brooklyn).

Menyn består av spuntini, (små rätter), sliders (små burgare), större rätter samt sidorätter.

Jag besökte Spuntino som första gäst vid 11-tiden på förmiddagen, för att få i mig något innan en väntande film. Det blev en mycket trevlig timme tillsammans med den filmintresserade bartendern Allen över bryggkaffe i plåtmugg (inget italienskt kaffe här), macaroni & cheese och en slider.

Macaroni & Cheese var en krämig lyxvariant av den amerikanska nationalrätten med osttrion fontina, parmesan och mozzarella, smaksatt med tryffelolja och serverad rykande het med krispigt ströbröd i en liten gjutjärnspanna (ca 8 £ ). Mycket god, men galet mastig förstås och lagom att dela på för två-tre, om man vill prova fler rätter.

Pulled Pork Slider var en underbar munsbit med mört falla-isär-fläsk, söt karamelliserad lök och saltgurka mellan de mjuka bröden (ca 5 £).

Pulled Pork Slider

Återstår att återvända för att testa Truffled Egg Toast, Fried Soft Shell Crab, Calamari, Ink & Chickpeas, Peanutbutter-and-Jelly Sandwich eller vad de trevliga engelsmännen nu kan tänkas bjuda på nästa gång.

Öppet mån-lör kl. 11-24, sön kl. 12-23. Ingen hemsida med meny, ingen telefon och ingen bordsbokning. Kom tidigt eller mycket sent!

In English: Spuntino – don’t miss the tender Pulled Pork Slider at your best Brooklyn eatery in Soho.

oktober 16, 2012 at 20:04 Lämna en kommentar


maj 2017
M T O T F L S
« Sep    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Senaste inläggen

Tweets


%d bloggare gillar detta: