Pasta med len kräm på edamamebönor och gröna ärtor

När vi besökte den hyllade italienska restaurangen Del Posto i New York för ett par år sedan, serverades en pasta med mild och len edamamekräm. Det här är en variant av den rätten. Edamame (sojabönor) säljs frysta i två varianter; färdigskalade eller med skidan kvar. Välj alltid bönor med skidan kvar – även om det innebär lite mer jobb – de är av mycket bättre kvalitet! Jag blandar edamamebönorna med gröna ärtor som ger lite sötma åt krämen och tillsätter en god, gärna pepprig, olivolja.

2-3 portioner

100 g frysta gröna ärtor
100 g frysta edamamebönor med skal
1, 5 dl grönsaksbuljong på en tärning
2 schalottenlökar, finhackade
1/2 vitlöksklyfta, mortlad
1/2 dl matlagningsgrädde
1/2 dl olivolja plus lite att ringla över rätten
4-5 basilikablad per portion, skurna
ca 1/2 dl parmesanost, grovriven
rapsolja
salt
vitpeppar

ca 2, 5 dl pasta per person, t  ex rigatoni eller tortiglioni

Gör så här
Häll upp vatten i en kastrull och häll i de frysta edamamebönorna när vattnet börjar koka. Låt bönorna koka i 1 minut, häll av dem i en sil men behåll vattnet. Ställ tillbaka kastrullen med vattnet på plattan och häll i de frysta gröna ärtorna. Låt dem koka 2-3 minuter och häll sedan av vattnet. Koka samtidigt upp 1 grönsaksbuljongtärning med 1,5 dl vatten i en annan kastrull. Ställ åt sidan.

Finhacka schalottenlöken och mortla den halva vitlöksklyftan. Stek schalottenlöken med lite rapsolja i en stekpanna på medelvärme och tillsätt vitlöken mot slutet.

Skala edamamebönorna och glöm inte att ta bort den genomskinliga hinnan som omsluter bönan.

Lägg edamamebönor, ärtor, lökblandning, buljong, grädde, salt och peppar  i en matberedare och kör till en slät kräm. Tillsätt olivoljan i en tunn stråle medan maskinen går till önskad tjocklek.

Koka pastan.

Värm krämen försiktigt i en kastrull. Späd med pastavattnet om den känns för tjock.

Skär basilikan i strimlor och grovriv parmesanosten.

Ringla krämen över pastan, strö på grovriven parmesan, basilika, lite olivolja och salta och peppra.

 

 

 

 

 

 

 

 

La Madonnina – avslappnad, prisvärd och god parisisk italienare

Feb 2013

Även om man befinner sig i omgiven av fantastiska vitlöksdoftade escargots, heta gratinerade löksoppor och frasiga tarte tatins, så kan suget efter det italienska köket göra sig påmint även i Paris. På 10 rue Marie et Louise i arr 10, nordost om Place de la République ligger den jättetrevliga La Madonnina, som är väl värd en omväg. Ägarna driver också pizzastället Maria Luisa lite längre ner på gatan (2 Rue Marie et Louise), med något mer avskalad inredning och urgoda napolitanska pizzor som specialitet.

Vi besökte La Madonnina vid lunch och de goda vibbarna infann sig med en gång. Lokalen levde upp till sitt namn genom Jungfru Maria-bilder på de ljusgula väggarna, golvet var snyggt klätt med krossad mosaik, ljussättningen skönt dämpad och servicen var leende, vänlig och snabb.

Vi valde dagens tvårättersmeny för mycket prisvärda 13 € (två olika för- och varmrätter att välja mellan). Medan vi väntade kom det in en skål goda gröna oliver. Att bjuda på något litet medan man hungrigt väntar på den första rätten är en gest som alla restauranger borde anamma – det uppskattas varmt!

Förrätten var en fräsch och välkryddad Boulette de Boeuf (Polpette al Sugo eller rätt och slätt: stora köttbullar med tomatsås). De kom med pepprig rucola, körsbärstomater och parmesan. Hur gott som helst.

Till varmrätt valde vi Penne sauce tomate pimente – penne-pasta med chilikryddad tomatsås. Pasta med tomatsås är en sådan där rätt som låter simpel på pappret, men som faktiskt är en skilja-agnarna-från-vetet-rätt – den måste lagas med omsorg för att inte bli intetsägande. Tomatsåsen ska vara kokt länge med fin balans mellan sötma och syra, ha en antydan till chilihetta och pastan ska vara perfekt kokt al dente. Madonnina hade full koll på det och tillförde också lagom mycket färsk basilika som fulländade rätten – för att inte tala om den fantastiska doften som spreds över hela restaurangen.

Här skulle det ha tagit stopp, två generöst tilltagna rätter räckte gott och väl, men vi var ändå sugna på något sött så då fick det bli en Café Gourmand. Café Gourmand är ett koncept som började dyka upp på parisiska restauranger runt 2005 och är en lysande idé: en kopp kaffe med tre hemliga mini-desserter. Det är lagom storlek, kul att prova flera sorter och lite spännande med överraskningsmomentet. Den här gången blev det en noisette (den något svagare parisiska motsvarigheten till macchiato), en god panna cotta med syrliga körsbär och björnbär, en len tiramisú och en snyggt paketerad mandelspäckad amaretto-kaka (7 €). Tack La Madonnina, hit kommer vi tillbaka!

In English:  Relaxed, friendly and delicious at the Italian restaurant Madonnina in Paris.