Posts filed under ‘Stockholm’

Barrels Burgers & Beer i Gamla Stan, Stockholm – hög kvalitet och lysande service

Mars 2015

Ni vet den där Quarter Poundern ni envisas med att okynnesköpa på fel ställen vid fel tillfällen, i hopp om att den någon gång ska vara okej. Den kan ni skippa från och med nu. Styr istället stegen mot nyöppnade Barrels Burgers & Beer i Gamla Stan och upplev hur den egentligen ska smaka! Den fortsatt pågående hamburgerevolutionen i Sverige har sett många fina burgare och Barrels är en av de bättre på banan. De har mutat in ett bra koncept mitt i ett turistmecka, som lär locka både lokalbor och utsockens.

Lokalen är trång och bullrig och stämningen hjärtlig, och trots att det är fullt i princip varje kväll uppvisar personalen en fantastisk servicekänsla, smidighet och snabbhet. Inte ens när jag råkar slå ner en telefon som förstås ramlar i flera – förvisso återställningsbara bitar – är det något problem. Höga, höga stresströsklar.

Öltunnorna som gett namn åt krogen visas upp i ett glasskåp, i sann AG-köttskåps-anda och ölen serveras i iskalla glas. Burgarna erbjuds i två olika storlekar. Singel (160 g, 115 kr) och dubbel (2 x 120 g, 135 kr). Jag provade en singel Cheeseburger och den smälte i munnen, om man nu kan använda det uttrycket om en hamburgare. Mjukt, fluffigt bröd, smakrikt, saftigt kött (80 % högrev, 20 % bringa), lök, saltgurka, cheddarost, ketchup. Och det som var pricken över i:et för mig; god dijonsenap i precis lagom mängd för den där umff!-känslan. Pommes fritesen var också toppen – kunde dock ha friterats någon minut till för finare färg – men frasiga med lite skal kvar (35 kr). Vi ses igen!

Barrels

Barrels Burgers & Beer, Stora Nygatan 20, Stockholm.
http://barrels.se/

 

maj 9, 2015 at 13:31 Lämna en kommentar

Café Facile – gott, prisvärt och mycket trevligt på det Gulddrakenominerade brasseriet

Mars 2015

Så knep vi då ett bord på det omåttligt populära och Gulddrakenominerade brasseriet Café Facile – vill man chansa så finns det också ett par obokningsbara platser med fin utsikt över köksregionerna. Restaurangen håller till i den fristående boxliknade lokalen på Luntmakargatan 99 i Stockholm – några minns kanske restaurang September som huserade där på 90-talet. Utrymmet är mer än begränsat, så det gäller att man tänker till vad det gäller inredning och logistiklösningar och det har man verkligen gjort på Café Facile.

bar

bord

Det är en mycket snygg och genomtänkt 70-talsinspirerad design. De klargröna små borden har nedsänkta besticks- och servetthållare och den lilla ytan lyckas också rymma fina Perfex salt-och pepparkvarnar, vattenkaraff och levande ljus. Menyn hittas på upphängda griffeltavlor och maten beställs och betalas i en kassa. Och när det är dags att besöka toan bredvid köket, så undviker man arbetshindrande kökaos genom ett finurligt ledigt/upptaget grönt och rött lampsystem placerat högt upp på en vägg, väl synligt för alla gäster. Briljant – och snyggt designat av Martin Hörnström.

dukning bord

bild

toaskylt

Maten då? Alldeles utmärkt till facila – just det!- priser (de flesta varmrätter ligger under 200 kr). Vi provade sniglar med den rätta spänstigheten och precis så mycket smör med massiva mängder vitlök som man suktar efter.

sniglar

Till varmrätt var det givet med ställets franska signaturrätt Steak Frites – välfriterade pommes frites och en härligt fetsmörig bearnaisesås backade upp en perfekt stekt, vad jag tror var, onglet (hanger steak, njurtapp).

steak frites

Vi åt också en grillad köttig bit hälleflundra med välkryddad ratatouille och blåmusslor och avrundade med en frisk blodapelsin med vaniljglass, smaksatt med grand marnier och crème caramel. Finfin mat och mycket charmerande och vänlig service. Vi kommer snart tillbaka!

hälleflundra

Blodapelsin

Café Facile
Luntmakargatan 99, Stockholm
http://cafefacile.se/

 

mars 15, 2015 at 14:37 Lämna en kommentar

Fotografiskas restaurang – storslagen utsikt och underbar mat signerad Paul Svensson

Okt/nov 2014

Vid Stadsgårdskajen, en kort promenad från Slussen i Stockholm ligger ett av mina favoritmuseer; Fotografiska. Museet – som snarare är en konsthall för svensk och internationell fotokonst – är inrymt i ett vackert tullhus i jugendstil från 1910, ritat av arkitekten Ferdinand Boberg (bl a NK, Rosenbad, Prins Eugens Waldemarsudde). De nedre våningarna inrymmer butik och utställningsytor på över 5000 kvadratmeter. Det är perfekt ljussatt, på gränsen till mörkt och besökarna glider stillsamt från foto till foto under behaglig tystnad eller dämpade samtal.

Vy

Foto: Max Plunger

Efter ett par timmars fotografiinspiration passar det bra att bege sig upp till den översta våningen där man hittar Fotografiskas mat- och dryckesutbud. För inte så länge sedan innebar museiätande ofta en delicatoboll och en sur kopp kaffe till hutlösa priser. Tack och lov har branschen insett att den konstnärliga upplevelsen förstärks av en likaledes inspirerande måltid och skärpt till sig vad det gäller utbud, kvalitet och omsorg. Och på Fotografiskas Restaurang behöver man inte oroa sig, det är nämligen alldeles, alldeles…underbart!

Utsikt

Interiör

Sedan hösten 2014 är övre våningen nyrenoverad och inredd av design-duon Space Copenhagen (med bl a jobb hos restaurang Noma och konstmuseet  Louisiana i Danmark). Det är stilrent, luftigt och vackert med tjocka träbalkar och synliga rör i taket, snygga svarta industri-maritima lampor, fina träbord med mossgröna vaser och ljuslyktor och svarta, bekväma och nätta skinnstolar. Fönstren går från golv till tak och ger en svårslagen utsikt över Saltsjön, Gamla Stan, Skeppsholmen och Djurgården.

Kreativ ledare bakom satsningen är kocken Paul Svensson, vars vurm för det lokalproducerade, ekologiska och säsongbetonade genomsyrar matutbudet. Grönsakerna står i fokus och det animaliska spelar birollen och kan beställas som side order till rödbetorna, rosenkålen och rotsellerin. Han menar ”att ambitionen med restaurangen är att det ska vara folkligt, snyggt, öppet och varmt på samma gång – som att säga att det ska vara svart, men ändå vitt”. Lokalerna är gigantiska, besökarna är många, men det känns ändå varmt och välkomnande och befriande obullrigt, så jag tycker nog att Paul Svensson har lyckats fint med sin målsättning.

Beroende på hunger och plånbok kan man välja mellan bakverk, matiga mackor och sallader i Fotografiskas Café eller lunch respektive middag  i restaurangen. Och på lördagar och söndagar serveras  en fantastiskt vällagad brunch i form av en buffé (395 kr inkl. entré till museet) under två sittningar, kl. 11.00 respektive kl. 13.30 – separat ingång från långsidan av huset.

Paul Svensson

Kockar

Från Fotografiskas Café – rulltårta, räksmörgås (döpt efter Annie Leibovitz!) och citron- och marängpajer:

Bakverk 1 RäkmackaBakverk 2

Från Fotografiskas Restaurang – fina svenska delikatesser på en vacker palett, bl a ägg med löjrom, sill, jordärtskocka med rökt räka och en lenrimmad torsk med tunn pressgurka serverad på en hederlig gråsten (165 kr):

Paletter

Brunchen startar med små varma scones, lemon curd, hallon-och chokladsylt, vispat smör och en gudomlig, varm äppeldryck med smak av bl a ingefära, kardemummakärnor och mynta – perfekt för att värma frusna höstsjälar:

Äppelte

Buffébordet dukas sedan upp med olika grönsaker (rostad vitlöks-och vinägerkryddad broccoli, rotfrukter med fetaost, rotsellerigratäng, polkabetor, haricots verts, vaxbönor, inlagd gurka m m), krämbakat ägg med spenat, rotistekt och välkryddad kyckling, köttgryta, fänkålskryddad korv, röding, sej m m. Som avslutning väntar ett ostbord och ett underbart kumminkryddat hårt bröd. Och för den som har någon plats kvar i magen: desserter i form av äppelpaj, kolasnittar, marängtoppar med svartvinbär, chokladkaka och lingonkokta päron.

Fotografiska serverar utan tvekan just nu Stockholms mest vällagade brunchbuffé – och snart julbord. Boka bord bums!

GrönsakerPolkabetor

Krämbakat äggKorv

KycklingFisk

Fotografiska, Stadsgårdshamnen 22
http://fotografiska.eu/

november 24, 2014 at 23:27 Lämna en kommentar

Printz – korvkioskernas Beckenbauer under Tele2 Arena

Okt 2013

På Parken i Norrköping sa man förmodligen ”ska ru’ ha en kokt mä’ brö’, dö’?”, redan när min farfar stod i mål för Peking på 1930-talet. Och för mig har den självklara kombinationen av korvätande och idrottstittande fortsatt på arenor världen över. Dodger dogs (frankfurter med senap och lök) i värmeoset intill grillarna på Dodger Stadium i Los Angeles, currywürst (korv på fläskkött med tomatbaserad currykryddad sås) i ett moln av cigarettrök under de neoklassiska pelargångarna på Olympiastadion i  Berlin, saftig salsiccia med inlagd paprika och majonnäs till Daje! Daje!-skanderandet på Stadio Olimpico i Rom. Och dessvärre bedrövliga smak-och färglösa ursäkter till hot dogs på Arsenals hemmaarena Emirates Stadium i norra London.

Men på nya Tele2 Arena där ärkerivalerna Hammarby och Djurgården broder- och systerligt ska dela stadion, behöver man inte oroa sig för korvkvaliteten. Under arenan breder nöjesgallerian Tolv Stockholm ut sig, med bl a Printz där man har specialiserat sig på egen tillverkning och försäljning av korvar gjorda på bl a kalv, älg, torsk och kikärtor. Ett tiotal sorters hemmagjord ketchup, senap och majonnäs finns att välja mellan och en hel del andra tillbehör (korv för ca 45 kr, tillbehören kostar från 10 kr och uppåt).

Printz

På invigningen bjöds det bl a på god kalvkorv med lökringar

På invigningen bjöds det bl a på god kalvkorv med lökringar

Printz

Printz drivs av den på Restauranggalan nyligen utnämnda ”Årets innovatör”, Ricard Constantinou (Panini Internazionale, mathallen K25 och forna Carl Michael). Förutom eget korvmakeri, grill, bar, mathall och deli, finns en matsal med annat än korv på menyn.

Personligen har jag inget emot att ha mörande kött omkring mig när jag äter, men min halv-vegetariska vän föredrog en plats med ryggen mot den Restaurang AG- inspirerade väggen

Personligen har jag inget emot att ha mörande kött omkring mig när jag äter, men min halv-vegetariska vän föredrog en plats med ryggen mot den Restaurang AG- inspirerade väggen

Printz

En mini lyx-variant av tunnbrödsrulle med laxkorv, rom och potatispuré

En mini lyx-variant av tunnbrödsrulle med laxkorv, rom och potatispuré

Till korven passar det förstås att dricka en öl, vilket kan ge beslutsångest på Printz: man erbjuder uppåt 350 flasköl och runt 35 st på fat.

Printz

Estrella Inedit, det spanska gourmetölet skapat av Ferran Adrià (El Bulli), buteljerat på snygg vinflaska. Lite väl söt-blommig för min smak

Estrella Inedit, det spanska gourmetölet skapat av Ferran Adrià (El Bulli), buteljerat på snygg vinflaska. Lite väl söt-blommig för min smak

Det var en positiv överraskning att hitta en hel rad av spännande öl från det amerikanska bryggeriet Flying Dog. Eller vad sägs om en Raging Bitch eller en Lucky Sob? Jag älskar de originella och kaotiska illustrationerna, som ofta ger en hint om hur man kan tänkas se ut, skulle ölintaget råka överdrivas. De är gjorda av illustratören Ralph Steadman, framför allt känd för sitt samarbete med författaren Hunter S. Thompson (bl a Fear and Loathing in Las Vegas).

Printz

Printz
Arenaslingan 14, Johanneshov
http://www.tolvstockholm.se/vi-i-tolv/printz-mathall/

”Först gick jag vänster, det gjorde han också. Sedan gick jag höger, det gjorde han också. Sedan gick jag vänster igen och han gick och köpte korv.”  Zlatan Ibrahimović

november 7, 2013 at 11:49 Lämna en kommentar

Il Tempo – din italienska New York-restaurang på Södermalm

Sep 2013

Vi började kvällen med Woody Allens nya film Blue Jasmine på Victoria och gick sen vidare ett par kvarter norrut mot Högbergsgatan 40 och italienaren Il Tempo. Och det ska sägas med en gång; både regissören och restaurangen är långvariga – stundtals hårt prövade – kärleksförhållanden. Bottennappet Skorpionens förbannelse har samsats med kaniner som smakar som tonfisk, men sen anländer den underbara Midnight in Paris och man blir varmt mottagen och äter en perfekt Spagetti Bigoli och kommer ihåg vad det var som gjorde att man inledningsvis blev förälskad någon gång där i början av 1990-talet.

Il Tempo

Men vad det egentligen handlar om är en känsla av att man känner sig hemma, gillar vibbarna, stilen… och tapeterna! De ikoniska zebratapeterna, sedda i inledningsscenen i Woody Allens Mighty Aphrodite och ursprungligen skapade av Flora Scalamandré på 1930-talet för New York-krogen Gino, är nyrestaurerade på Il Tempo och lika coola då som nu. Och med en sådan omgivning får man lite av den där italienska New York-känslan som inte är en genuin italiensk-italiensk upplevelse, utan snarare immigranternas barn och barnbarns version av hemlandet och dess kokkonst. Inte bättre, inte sämre, men en bullrig charmig atmosfär och god nyskapande mat i sin egen rätt.

Il Tempo

Il Tempos nuvarande ägare, Peter Nordin, har också inspirerats och tagit fasta på de New Yorkiska influenserna och menar att restaurangen är en ”New York-italiensk-modern-rustik-fin-enkel-Ristorante”. Jag älskar de avslappnade, välkomnande italienarna i New York, som t ex Rubirosa och Dell’Amina och håller med och tycker att Nordins Il Tempo anno 2013 äntligen har hittat hem! Och sen gör det ju ingenting att den nuvarande restaurangchefen är den lika avslappnade och välkomnande Tanja Bačić. En riktig restaurangräv som 15 år gammal klev in på den forna familjerestaurangen La Cucina på Renstiernas gata och bad om jobb och fick ja – under förutsättning att läxorna gjordes till punkt och pricka!

Il Tempo

Till förrätt åt vi grillad persika med pinjenötter, pecorino och friterad kapris. Frukt i för- eller varmrätter är vanligtvis a no-no för mig, men den söta persikan fick en skön smak av vedugnsgrillningen och tillsammans med de salta kapris- och pecorino-tillbehören var det en underbar rätt. Och nuförtiden när annorlunda smaker tar över dessertavdelningen – tänk basilika- eller olivoljeglass – så varför inte frukt till förrätt (169 kr)?

Il Tempo

Sedan provade vi restaurangens senaste satsning; napolitanska vedugnsgrillade pizzor. Och ska man bedöma ett ställes pizzor för första gången är det bäst att välja den enkla och därigenom mest avslöjande varianten, t ex en Napoletana. Ingredienserna var perfekta; färska, mogna tomater, god buffelmozzarella (pålagd efter ugnsgrillningen), parmesan, sardeller och kapris. Fräscht, gott och underbart salt! Problemet var den goda, krispiga och ölspetsade(!) brödbottnen. Eller snarare, hur man valde att servera pizzan. Om en pizzabotten är superkrispig – som t ex hos Rubirosa med deras 50-åriga familjerecept, inte helt olik Speceriets goda Tarte Flambée – så bör rätten serveras färdiguppskuren i lagom stora bitar. Men hos Il Tempo dök den för övrigt utmärkta pizzan upp ouppskuren, vilket innebär ett onödigt kämpigt besticksarbete för gästerna. Ja, jag förstår att svenskarna har svårt för att äta pizza med händerna på en bättre restaurang, men vill man vara New York så är det bara att anpassa sig (149 kr)!

Il Tempo

Vi delade också på en god portion ricotta,- salvia- och spenatfylld Ravioli tillsammans med smör, salvia, tomat och chili. Kuddarna var perfekt kokta och serverade med en sås som kändes fräsch av tomat och chili, tillsammans med det traditionella smöret och salvian (169 kr).

Il Tempo

Till dessert åt vi en habil fruktsallad med sorbet och limoncello (85 kr) och en mycket god Crème brûlée Siciliana, med en uppfriskande smak av apelsiner i den lena vaniljgräddiga puddingen och med ett fint knaprigt knäcke (85 kr).

Il Tempo

Il Tempo

Il Tempo
Högbergsgatan 40
http://www.iltempo.se/
Öppet alla dagar kl. 17.00-24.00

november 2, 2013 at 22:20 3 kommentarer

Restaurang Tradition – vällagad och prisvärd svensk husmanskost

Mars/juli 2013

Tradition serverar enligt egen utsago rekorderlig husmanskost till ett överkomligt pris. Och det får man väl säga stämmer på pricken. Svenska klassiker som köttbullar, stekt strömming, blodpudding, Biff Rydberg och Wallenbergare är det som gäller och även om priserna har höjts på sista tiden så ligger inga rätter över 200 kr. Maten är mycket god och vällagad och ger hemtrevliga och gammaldags pilsnerfilm med Bullen Berglund och Dagmar Ebbesen-vibbar, samtidigt som inredningen är modernt ljus och avskalad. Man avhåller man sig dock från en överdriven minimalistisk stil, miljön är snarare lite IKEA-trygg.

Tradition

Tradition

Tradition drivs av Jonas Petersson och Fredrik Sjöblom och finns numera på både Tulegatan 10 och Tjärhovsgatan 5. Ambitionen är att starta en restaurang i varje stadsdel i Stockholms innerstad, vilket man bara kan gratulera stockholmarna till. Det ska dock sägas att restaurangen på Tjärhovsgatan, som är mindre än sin systerkrog, drogs med ganska tryckande värme i somras, fläktlös som den var. Friska fläktar sprider däremot personalen som vid alla besök har varit underbart pigga, glada och tillmötesgående.

Tradition

Till den lite mer bastanta och gräddiga svenska husmanskosten känns det helt rätt att dricka öl. Och på Tradition har man några spännande flasköl från lokala mikrobryggerier, t ex de smakrika Off The Rails Pale Ale (65 kr) från Train Station Brewery och I f*king ❤ bunnies från Södra Maltfabriken (ca 65 kr).

Tradition

Tradition

Middagarna började med knäckebröd, underbar kavring och smör som hade perfekt konsistens och några goda saltflagor på toppen:

TraditionTradition

Förrätt
Vill man bara ha något litet till förrätt, så passar kaviar- och västerbottenostkräm med tunnbröd bra. Salt och krämigt (59 kr):

Tradition

Förrätt
God inkokt lax med ett fint pocherat ägg, kokt sparris (tyvärr lite sladdrig, grillad sparris är alltid att föredra framför kokt) och len dillmajonnäs. Med en härlig, rejäl och mörkgrön dillruska – det är alltid lika trist när man bli utsatt för den där bleka, veka Svegro-dillen (130 kr):

Tradition

Förrätt
Toast Skagen, gubbröra på kavring och löjromstoast. Det är en lysande idé att kombinera de här svenska klassikerna till en förrätt. Och vill man visa upp de svenska mattraditionerna för icke invigda, så är det här man ska börja. Det är vackert, lagom salt och gott och det blir en guldstjärna för de generösa mängderna löjrom (165 kr):

Tradition

Varmrätt
En saftig Biff Lindström innehållande de sedvanliga finhackade rödbetorna, kaprisen samt senap, med persiljesmör på toppen och rostad färskpotatis med lite skal kvar som tillbehör (168 kr):

Tradition

Varmrätt
Fint trillade köttbullar med en aning kryddpeppar, en något för söt gräddsås med härligt syrlig pressgurka och goda rårörda lingon, samt ett lent och smörglänsande potatismos – det känns som ett helgerån att klaga på för mycket smör i ett potatismos, men Tradition balanserar lite på gränsen här i sina smörexcesser (160 kr):

Tradition


Varmrätt

Frasigt stekta senapspanerade strömmingar med brynt smör, dill och citron, samt potatismos (145 kr):

Tradition

Varmrätt
Något torra oxrullader med härlig gräddsås, rönnbärsgelé och potatismos (190 kr):

Tradition

Potatismoset som ingår i flera rätter går bra att byta ut mot stekt potatis eller en liten sallad (30 kr), om man föredrar det.

Tradition

Efter de mycket generösa för- och varmrätterna, så har vi inte riktigt mäktat med någon dessert på Tradition. Men har man fortfarande plats för något sött, så erbjuds det bl a varm nyponsoppa med kardemummaglass och smulpaj med äpple och vaniljsås (från 75 kr).

Tradition
Tulegatan 10 och Tjärhovsgatan 5

http://www.restaurangtradition.se

september 25, 2013 at 19:59 Lämna en kommentar

Food trucks på Mosebacke – rule Britannia!

Fredagen den 16 augusti arrangerades för sjunde året i rad Grolsch Block Party med musik, konst, mat och dryck i kvarteren runt Mosebacke och Götgatan på Södermalm i Stockholm. Och i år var det fokus på food trucks. 8-9 mobila matställen hade parkerat runt Mosebacke torg och langade ut pulled pork, chili, crêpes, kakor m m.

Food trucks är ett relativt nytt koncept i Stockholm. Runt 20 företag har fått tillstånd än så länge och om två år kommer försöket att utvärderas. Men under fredagen var det inte bara mat från huvudstaden som salufördes, kollegor från bl a Umeå och London hade rest åtskilliga mil för att delta. Och det tackar vi för eftersom de stod för den godaste maten av det vi testade!

Kvällens absolut bästa rätt var Buttermilk Fried Chicken Bap med coleslaw och koreansk het sås från brittiska Spit & Roast.

Spit & Roast

De trevliga engelsmännen Ross Gardner (bilden nedan) och Justin Unsworth, som vanligtvis håller till i London, har specialiserat sig på att fritera kycklinglår och klubbor marinerade i buttermilk (kärnmjölk som finns att få tag på i polska livsmedelsaffärer i Stockholm). Friterad kyckling har inte direkt ett gott rykte i Sverige – tänk gummiartade Chicken McNuggets – så det var upplyftande att få smaka den här fantastiskt möra och smakrika kycklingen som var kryddad, doppad i mjöl och sen friterad till perfekt krispighet på utsidan. På Mosebacke serverade de kycklingen i ett ljust sesambröd med coleslaw på rödkål och en mycket god koreansk sås med lite hetta gjord på chilisåsen Sriracha, jordnötssmör, risvin och ljus sojasås (80 kr).

Spit & RoastSpit & RoastSpit & Roast

Vi provade också en Steak Burger från Umeå-baserade Krubb. Av konkurrensskäl fick de inte sälja sin vanliga BBQ-burgare, så då fick det bli en skiva ekologisk högrev mellan två surdegsbröd istället, vilket inte var så dumt. Den serverades med örtkräm, rucola och en god lökmarmelad. Köttet var mört och fint men när man äter det som en macka utan bestick så kan jag tycka att man ska slippa rensa bort senor och fett själv, det blir lite väl pilligt (80 kr).

KrubbKrubbKrubb

Så hur stod sig Fred’s Food Truck, det enda Stockholmsbaserade stället vi testade, mot långfararna? Nja, inte lika bra. Vi valde Pulled Pork Sandwich med coleslaw, äppelchutney och picklad rödlök. Långkokt fläskkött går i princip inte att misslyckas med vad det gäller mörhet. Men hemligheten sitter i kryddningen. Och hos Fred’s smakade köttet faktiskt… ingenting. Som en bekräftelse på det så valde man att erbjuda kunderna en hel rad med mer eller mindre starka chilisåser som tillbehör. Det tycker jag är att smita från jobbet, det kan inte rimligtvis bli bättre med en chilisås på måfå vald av kunden än om man lägger krutet på att krydda huvudingrediensen själv (70 kr).

Fred'sFred'sFred's

Till efterrätt blev det en crêpe med nutella från ett gulligt rullande crêperie (50 kr). Och efter åtskilligt crêpesätande i crêpens högborg Paris, så var frågan hur den svenska varianten skulle stå sig? Vi tittade nervöst på när den mycket tunna smeten började bubbla på hällen. Skulle han lyckas vända den? Ja då, handlaget satt finfint! Och vi belönades med en sofistikerat tunn och välgräddad crêpe.

Crêpe

Crêpe

Så vem antar den brittiska utmaningen och börjar leverera fantastisk friterad kyckling i Stockholm? Och jag lovar, om den ens blir i närheten av Spit & Roasts underverk så kommer köerna att ringla lika långa som vid Mosebacke i fredags. Handsken är kastad!

augusti 17, 2013 at 21:59 Lämna en kommentar

Äldre inlägg


april 2017
M T O T F L S
« Sep    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930

Senaste inläggen

Tweets


%d bloggare gillar detta: