Del Posto – stjärnbeströdd italienare

oktober 16, 2012 at 21:17 Lämna en kommentar

Sep 2012

Del Posto på 85 Tenth Avenue, New York (mitt emot Chelsea Market och ett par minuter från The High Line) drivs av mor och son Lidia och Joe Bastianich samt Mario Batali. Den sistnämnde är en välkänd krögare, kokboksförfattare och tv-personlighet med egen köksredskapskollektion. Tillsammans med Joe Bastianich driver han ett femtontal krogar i bl a New York, Las Vegas och Singapore. I Sverige har man kunnat se Batali med Gwyneth Paltrow m f i tv-programmet Spanien runt med Gwyneth & Co.

Del Posto är en klassisk italiensk gourmetrestaurang med en stjärna i Guide Michelin (ursprungligen två). 2010 tilldelades den fyra stjärnor av New York Times och är nu en av endast sex restauranger i staden med högsta betyg enligt tidningens klassificeringssystem. Ett mycket omdebatterat betyg – för generöst enligt somliga – som ledde till både fler gäster och höjda priser, men också kravet på absolut perfektion.

Restaurangen är inhyst i en gammal kakfabrik som har renoverats till en mycket elegant matsal och bar med öppna ytor dominerade av marmor och mahogny, breda trappor med järnsmidesräcken, stora fönster och högt i tak. Det är luftigt mellan de stora dukbeklädda borden, i hörnet spelar en barpianist och stämningen är sober och lågmäld.

Servicen skulle kunna ha varit stel med tanke på den luxuösa lokalen, men är vänlig, stillsam och informativ. Man tar väl hand om sina gäster. Och deras väskor. Jag fick frågan:”May I put your bag on a pedestal? Jag svarade ja mest för att se vad som skulle hända och fram plockades en låg broderad ”fotpall” där min väska försiktigt sattes ned. Det var lite svårt att hålla masken.

Del Posto serverar klassisk italiensk mat i modern tappning utan att luta sig mot någon specifik region. På kvällen väljer man mellan en fem- respektive sjurätters avsmakningsmeny för 115/145 $. De priserna låg över vår budget, så istället satsade vi på den mycket prisvärda lunchen – 39 $ för tre rätter. Vi valde antipasto, secondo, dolce och en pastarätt ”for the table” för ytterligare 10 $ var.

Innan förrätten bjöds vi på en trio aptitretare: små läckra arancini (friterade risbollar) fyllda med torsk och mynta, en ljuvlig kycklingbuljong med spenat och något smaklös crostini med pancetta.

Arancini, kycklingbuljong och pancettacrostini

Till den goda brödkorgen serverades smör och vispad lardo (grisfett).

Bröd, smör och vispad lardo

Förrätten var lunchens absoluta höjdpunkt. En Vitello Tonnato med mört bräserat kalvkött i kuber och en krämig tonfisksås serverat med persilja, kapris, friterade och smulade svarta oliver och en liten bit grapefrukt, som gav den härligt salta rätten ett syrligt lyft. Ett trick för att få köttet extra gott är att tillsätta lite tonfisk till brässeringsvätskan, enligt chef Mark Ladner ur en intervju i New York Times Magazine.

Vitello Tonnato

Sedan var det dags för pastan. Vi valde Ricotta- och pecorinofylld ravioli serverad med hela bönor och kräm på edamame (gröna sojabönor), citronsmörsås och svartpeppar. En estetiskt tilltalande rätt vars smaker framkallade olika reaktioner: lite för mild och mesig efter förrättens smakexplosioner, medan någon tyckte att den var underbar och smälte i munnen.

Ricotta- och pecorinofylld ravioli

Till varmrätt åt vi bl a en Pork Three Ways där den pancettalindade och brässerade biten fläsk stack ut tillsammans med några skedar mustig ribollita (en fyllig toskansk soppa gjord på bröd, bönor och olika grönsaker).

Pork Three Ways med ribollita

Måltiden avslutades med en syrlig och uppfriskande Citronsorbet med persikomarmelad och krispig polentakrokant. Vi åt också en läcker Choklad- och ricottakaka med rostade sicilianska pistagenötter och en kula Extra virgin olive oil gelato. Och ja, olivoljeglass är mycket godare än det låter – den var mild, fruktig och lite pepprig.

Citronsorbet och persikomarmelad

När vi nästan inte fick ner något mer så bars det slutligen in läckra dessert-ammisar i form av kanderad grapefrukt, tryfflar och små nötchokladklubbor som visade sig vara glasspinnar. Den f d punktrummisen och pastry chefen Brooks Headley vet onekligen vad han sysslar med. Tur att det är vedertaget med ”doggy bags” på amerikanska restauranger – tryfflarna följde med hem.

Tryfflar och kanderad grapefrukt

Nötchokladglass på pinne

http://www.delposto.com/home.htm

In English: Italian fine dining in style, with a Vitello Tonnato to die for at Del Posto, New York.

Entry filed under: New York. Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , .

Little Owl – hypat och hemtrevligt Les Cocottes de Christian Constant – inbjudande charm i små gjutjärnsformar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


oktober 2012
M T O T F L S
    Nov »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Senaste inläggen

Tweets


%d bloggare gillar detta: